Pitholmia

En mycket liten människa

2008-11-06T18:03:00.003+01:00

Förutom att åtta års helvete i Vita huset är över är detta veckans hittills bästa nyhet. Han kanske ska satsa på projekt i diktaturer som Singapore i staehlet.

Än har han inte konkat, men det är förhoppningsvis ett litet steg på vägen.

Indiefarbror II

2008-10-02T21:28:00.002+01:00

Att bli äldre handlar nog mycket om att mer och mer fastna i sitt förflutna. Att det fortfarande finns människor som gillar Rock-Ragge och Spotnicks handlar om att det var den musik de hörde när de var i precis rätt ålder för att påverkas, tonåren, den senare delen.

Jag begrundar detta medan jag lyssnar på P3 live med Bear Quartet och inser hur lyckligt lottad man varit. Hade jag vuxit upp under 60-talet hade jag förvisso kunnat se Jimi Hendrix i någon folkpark eller efterfesta med Rolling Stones men det är mer troligt att jag suttit hemma och lyssnat på Beatlesepigoner eller lagerarbetare som sjunger om Cadillac och baby och annat de inte visste ett dugg om, annat än att det kom från Amerika.

Mitt 1990-tal (andra halvan) var, vågar jag påstå, en fantastisk musikepok. Jag är inte säker att musiken i sig var så mycket bättre än senare års men jag tror det var först då som svensk musik var minst lika bra som sina engelskspråkiga förebilder, i många fall bättre. De bästa banden fanns ofta i samma eller i angränsande län och de största konsertupplevelserna kunde vara ett extranummer en ljus och sommarnatt som fortfarande utgör små madeleinekakor var gång man hör Jari Hapalainens omisskännliga tonbroderi.

Kanske var det i viss mån bättre förr, alla fall var jag mer mottaglig för musik, men så hade man också andra prioriteringar i livet. Jag hade bara turen att tajma in en storhetstid som nog aldrig kommer tillbaka även om den fostrat många av dagens musiker.

Det enda jag grämer mig över är att jag aldrig fick se The Afghan Whigs.

***

Trots sin odiskutabla begåvning hade Hello Saferide inte varit ens hälften så bra utan Andreas Mattsson. Jag tycker ofta att musikproducentens roll är överskattad men i det här fallet lyfter Popsicle-soundet musiken till oanade höjder som faktisk minner om fornstora dar i den där Koppomstudion. Jag hoppas verkligen att samarbetet fortsätter, det är dags att lämna Peter Jöback nu.

Skräp?

2008-10-01T22:08:00.002+01:00

Kirk Hammet säger i en intervju att Mp3-filer låter skit. Han vill så klart inte att folk ska ladda ner deras nya skiva.

Men. En man som deltagit i inspelningen av ... And Justice for all kan aldrig någonsin ha synpunkter på ljudkvalitet. Däremot bör han överväga bandana eller keps.

Indiefarbror

2008-10-01T21:49:00.003+01:00

En gren jag brukar excellera i är döma på förhand, det gäller både personer och materiella ting. Jag utgår ofta att sådant jag inte känner till är dåligt. Det känns bäst så.

Däremot blir min glädje så mycket större när jag inser att jag haft fel, det händer inte ofta, men när det väl gör det är det en känsla som närmast kan liknas vid en mild berusning. Jag har i åtminstone ett år stört mig ohejdat på fenomenet Annika Norlin. Hon har varit överallt. Jämt.

Annika Norlin har varit i varenda tidning, hon verkar ge ut en skiva om dagen, hon bloggar och ALLA andra artister tycker att hon är så bra, så bra.

Att Hello Saferides nya skiva är producerad av Andreas Mattsson gjorde mig lite nyfiken, så ... jag lyssnade lite ... och, ja. FÖRLÅT ANNIKA! Du är faktiskt bra! I alla fall på More Modern Stories From Hello Saferide.

Besqab

2008-09-30T09:58:00.000+01:00

Som konsument har man i Sverige en förhållandevis stark ställning. Vi har en bra lagstiftning på området, man kan reklamera dåliga produkter och vända sig till konsumentverket och man får problem med ett företag. Dessutom – och detta är inte att förakta – kan man som konsument sätta press på företag genom att helt enkelt börja handla hos konkurrenterna i stället, en liten finess marknadsekonomin faktiskt har. Vill man tjäna pengar måste man värna om sina kunder helt enkelt.

Denna urkapitalistiska princip verkar dock inte gälla alla. Byggföretag verkar ha slängt denna grundregel överbord för länge sedan, tillsammans med skattemoralen. En byggfirma behöver aldrig passa tider, vara serviceinriktade eller be om ursäkt för att man gjort fel.

Antingen är konkurrensen för dålig eller så är konsumenterna helt enkelt för svaga vilket är konstigt eftersom det handlar om så mycket pengar. Det är en sak att vara missnöjd med en beställning från CDON.com, en helt annan sak att köpa hus för ett par miljoner.

När vårt hus byggdes lade byggfirman in fel golv, ett riktigt skitgolv var det. Efter två är har man gått med på att byta ut halva golvytan och ersätta resten med struntsumma. Hade inte förening legat på som iglar hade ingenting hänt.

Har man visat förståelse för vårt missnöje? Nej.

Har man beklagat ”misstaget”? Nej.

Kommer jag någonsin att rekommendera någon att ha något som helst samröre med Besqab?

Aldrig någonsin.

Inte riktigt örat mot marken

2008-09-23T12:46:00.002+01:00

Jag cyklade in till stan i dag med E för att lämna in en trasig jacka (skärpning, Ö-vik) och hamnade på Musikörats utförsäljning. Jag har alltid gillat Musikörat som ”idé”, en härlig lokal, fylld av musikentusiaster, obskyra skivor och maffiga boxar.

Tyvärr har Musikörat länge varit Uppsalas sämsta skivaffär, när jag var mer aktiv som skivköpare hade de aldrig vad jag var ute efter och i de flesta fall hade de inte hört talas om det heller, vilket personalen så klart vilje dölja.

Det var 50% på allt, jag fann Scorseses bluesdokumentär, en samlingskiva med The Isley Brothers och en skiva med Josh Rouse, allt mycket prisvärt om man inte ser till det ordinarie priset som för Josh Rouse låg på 199 kr. Då kan man inte sörja skivbutiksdöden.

***

Vad är det som händer i Finland? Krossade rutor och stenkastning i Gottsunda i jämförelse ett så oerhört litet problem.

Vöre vale, vöre vale ...

2008-09-22T21:31:00.001+01:00

Det finns många orsaker att oroas över den friskolepolitik som förs i Uppsala. Jag vill att skolan ska förbättras och jag tycker att kommunen ska ha press på sig men jag tycker inte att skolor ska drivas i vinstintresse av stora koncerner som sväljer allt mer och försämrar konkurrensen. Jag tycker inte heller att gratis dator och centralt läge ska locka elever i stället för utbildade lärare och bra utbildning.

Men det absolut värsta med de tusentals friskoleplatser som alliansen beviljar i en kommun med sjunkande elevunderlag är att vilka tomtar som helst får driva skola. Doctrinagymnasiet är en följetong av trassel och ägare som har skatteskulder och bråkar med allt och alla. Som vanligt är det eleverna som hamnar i kläm.

Principer och ideologi får gå före allt annat, t.ex. rätten till en bra utbildning och valuta för skattepengarna. Jag har aldrig längtat så mycket efter ett valår.

Luk. 15:11-32

2008-09-21T12:40:00.005+01:00

Min gamle vän, som för ett par veckor sedan upphittades på den tidigare brottsplatsen, är nu återbördad till hemmet. Det lilla vidriga kryp som stulit/handhaft min vän har varit ytterst vårdslös så det blev lite pyssel för att bli av med den lilla men dock markanta svedan i hjärttrakten som drabbar alla som får sin egendom besudlad av tjyvar.

Efter att ha slaktat mitt lamm och svept in kvarteret i offerbålets stickande rök tog jag itu med att smörja, putsa och trimma min kära 7100 FX. Den fick ett lite mer street-betonat utseende och den första provturen bekräftade att min gamla Trek har betydligt mer spring i ramen än den nya gubbhojen. Den blir en vinterträningshoj. Jag ska bara skaffa tuffa bar ends till styret.

***

På tal om tjyvar: ett grannhus hade inbrott i natt, tydligen via altandörren när de låg och sov på övervåningen. Det är riktigt otäckt och självklart kommer man att bli mer vaksam.

Det är också otäckt när man märker hur ens egen uppfattning om de personliga fördomarna prövas. Jag tror att alla tänker samma sak och jag hoppas att de skäms lika mycket som jag. Men jag misstänker att jag har fel.

Vi fick en påse med äpplen ...

2008-08-31T15:55:00.001+01:00

... och vilken påse det var!

Om en dum enkät

2008-08-20T22:08:00.003+01:00

Om det är någon statlig myndighet som inte bör göra bort sig så är det Forum för levande historia, deras senaste utspel om lärares dåliga kunskaper om Förintelsen stärker varken deras egna aktier eller förtroendet för lärarkåren. Och i sina mörka vrår slipar revisonisterna sina knivar, de älskar nämligen dessa små detaljer.

Jag tror inte att lärarna, i alla fall inte på gymnasiet, är särskilt okunniga om Förintelsen. Jag vågar påstå att jag är väl beläst när det gäller Förintelsen, troligtvis kan jag betydlig mer än medelläraren och jag läser ett par böcker om året i ämnet. Jag har sett några av enkätens detaljfrågor och vet man inte att Gulag inte var ett nazistiskt förintelseläger bör man avskedas omgående men måste man veta vilken grupp romer som nazisterna tyckte sämst om? Blir man en sämre lärare av att inte veta att 1938 var året då judar började massarresteras p.g.a. av sin etniska bakgrund allena?

Och tvärtom; ska man kräva av en historielärare att veta att romer i blandäktenskap ansågs värst eller att året massarresteringarna av judarna är viktigare än Nürnberglagarna 1935 eller Machtübernahme 1933? Blir undervisningen bättre då?

Jag älskar detaljkunskap, men för att förklara och beskriva ett så pass viktigt område som Förintelsen är nog överblicken viktigare än årtals- och sifferexercisen. Skolans uppdrag är förklara vad som hände och varför och bidra till att det aldrig händer igen. Om Forum för levande historia måste ta till skitnödiga knep för att bevisa sitt eget värde blir det än tydligare att historieundervisningen bör skötas av kompetenta lärare, inte av en statlig myndighet.

Om detta rabalder nu bidrar till bättre fortbildning för lärare (man kan inte bara läsa om Förintelsen under grundutbildningen) så är jag den förste att vara tacksam, men jag tror tyvärr inte det blir så, staten vill spara och kommunerna tror att kompetensutveckling är en smittsam sjukdom.

Däremot anar jag att de mer ljusskygga bruna bloggarna jublar över att en av deras fiender skjutit sig ordentligt i foten.

Don´t mention the war!

2008-08-19T20:29:00.002+01:00

Jag läser att Richard Olsson upprört känslor genom att "naziskämt" i sitt imbecilla studioprogram. Visst, det är osmakligt men det är framför allt så otroligt tröttsamt att associera allt som har med Tyskland att göra till nazismen, det ströks från humorskolornas kursplan redan 1973.

Detta glömde man tydligen meddela Olsson. Vem tyckte det var en bra idé att ta tillbaka honom till SVT?

Jag gillade Richard Olsson i Bullen men sedan dess har han varit en av tv:s mest osympatiska ansikten, dryg och tillkämpat folklig.

Tack ändå för André Pops. Tack för att SVT inte tror att alla OS-intresserade är idioter som vill lyssna på pösiga f.d. åsiktsmaskiner och annat vrakgods från kändislistan.

Det vore mer passande om programledarna ägnade mer tid åt en diktatur som faktiskt fortfarande existerar, en diktatur som inte gjort upp med sin historia, som inte bett om ursäkt för alla människor man mördat, som inte betalat ett enda rött öre i skadestånd till sina offer men som solar sig i glansen av OS, världens blickar och sina idrottares bedrifter.

Tyvärr klarar nog inte Rikard Olsson det utan att göra sina ögon sneda och stoppa sockerbitar i munnen.

Nordjylland rundt!

2008-08-17T21:47:00.004+01:00

Nu är Skandinavien avklarat. Fyra länder på tre år och Nordjylland runt var för min del det snabbaste loppet, 25 mil på drygt 8,5 timmar. Det var ett mycket vackert landskap, fina vägar och oklanderlig organisation, i alla stora korsningar stod militärpolis och stoppade biltrafiken.

Jag var länge osäker på om jag skulle finåka och titta på kossorna eller köra hårt men den långvariga klungkörningen drev upp tempot så hårt att jag bestämde mig för att ta lite smärta för att se vad tre års cykling har inneburit för kondisen. Trots att jag fick köra delar av banan ensam i lite motvind har jag aldrig någonsin cyklat så snabbt under så lång tid.

Smärtan går över men äran varar för evigt.

Nu vet jag inte vad målet för nästa säsong ska bli. Europa? Längre lopp? Själland runt på 28 mil lockar men det blir till att cykla när det passar resten av familjen. Mina cykellopp har blivit minisemestrar och det vore bättre om man kunde kombinera cyklandet med resor som passar resten av familjen.

Jag vill rikta ett stort tack till Ålborgs hemvärn som inte skulle kunna försvara minsta bit av Jylland ens mot ett ryskt gruvfyllo, men som ställer upp helhjärat med att serva oss cyklister, dirigera trafiken och bara vara danskt gemytliga i sina XXXL-uniformer. Det er dejlig!

Belöning!

Gotta have 'em all

2008-08-05T23:01:00.002+01:00

Det händer ibland att en låt gör mig galen. Före Internet var det jobbigt, man kunde höra en låt eller se en video på MTV och hade man tur fick man reda på artist och titel och kunde börja leta i skivaffärerna. Ibland kunde detta leda till att man upptäckte en ny artist eller en ny genre, men det vara lika ofta en återvändsgränd, en enda bra låt och resten skit..

En bra melodi kan plåga en länge, man har den i huvudet, nynnar och försöker återskapa det man hört trots att man oftast förvränger tonerna så att när man väl hittar originalet blir det lite antiklimax, det var ju inte lika bra som det man mindes.

För mig handlar det alltmer om enstaka musikstycken, mer eller mindre klassiska melodier som gått mig förbi. Källan är ofta oväntad: ett tv-program, en körkonsert eller som idag – en sommarpratare som spelade The Moon is a Harsh Mistress med Radka Toneff, en fantastisk sång som visade sig finnas i flera versioner. Naturligtvis har Linda Ronstadt sjungit in den och naturligtvis sjunger hon den bäst. Hennes röst är så ren, så klar, så underbar …

Tyvärr så gäller överflödets förbannelse även på detta område. Det tog tio minuter att skaffa sex, sju versioner av låten och jag har spelat den hela kvällen och en viss mättnad börjar infinna sig. Ibland kan det enda som är värre än att inte få det man vill ha vara att få det.

Men det är en fantastisk sång, även om Jimmy Webbs övriga alster är ordinär västkustsmet.

***

Hejdå, Chippen. Jag hoppas att vi aldrig ser dig mer i landslaget trots att Lagerbäck försöker försvara din flytt till Saudiarabien. Det är ingen bra liga och det är ett vidrigt samhällssystem. Du kan sitta där och räkna dina miljoner medan människor stenas till döds på torget. Jag trodde verkligen inte att en fotbollsspelare kunde vara SÅ girig även om de flesta verkar anstränga sig rätt hårt.

Tröttnar du på sharialagarna kan du kanske flytta till Nordkorea, de har lite PR-problem som du kanske vet och du slipper säkert se befolkningens elände.

Ett tips: Jag tror inte saudierna uppskattar badbyxor med hängslen. Tönt.

Parkeringen vid Viks slott

2008-08-02T20:37:00.003+01:00

Idioti kan ta sig många uttryck, t.ex. SJ:s biljettsystem, vår brevbärares rutt, SvD:s ledarsida m.m.. Men frågan är om inte kretinen som parkerade bredvid oss vid Viks slott tar priset, i alla fall på denna sida om årskiftet. Det var tur att vi inte hade bråttom för det var lite pyssligt att backa ut. Vår bil till höger.

Puckoidiot!

Halvkvävd rättelse

2008-07-31T18:38:00.002+01:00

Jag hörde delar av Göran Hägglunds sommarprogram och jag blev lite överraskad av musikvalet: Stones (inte Start Me Up!), Elvis Costello och Nationateatern bl.a.

I övrigt var det precis så förutsägbart som man kunde tro, ung man växer upp i arbetarklass och bruksmiljö (därför måste man bli höger), ung man ser hur de har det bakom järnridån (därför blir man höger, DDR är ju som Sossesverige), ung man vill understryka att demokratin är viktig och att alla är lika mycket värda (därför blir man höger, motarbetar homosexuella, motarbetar ett sekulärt samhälle och inför vårdnadsbidrag för att ca 5% i några storstadskommuner inte vill jobba.

Någonstans kan jag ända tycka att Hägglund är värd ett vettigare parti.

Tvillingsjälar

2008-07-30T11:58:00.003+01:00

I dagens DN påannonseras dagens sommarpratare, kd:s Göran Hägglund, med en liten notis. Hägglund lyfter fram sina tre stora intressen: böcker, musik och idrott. Det slår mig att det är ganska likt mig, det där. Jag har nog missbedömt Göran Hägglund, jag har alltid trott att hans intressen var att montera ner välfärden, att knacka bögar och att säkerställa patriarkatets fortlevnad.

Tänk vad fel man kan ha! Vi är ju ganska lika!

Undrar vad han lyssnar på? Han har säkert en stor skivsamling och flera hyllmeter med fanzines och musiklitteratur. Och litteraturen ... Jag slår vad om att Thomas Mann är en favorit. Och Borges, noveller och essäer passar väl en upptagen partiledare.

För det kan väl inte vara så att Göran Hägglund är så förutsägbar att han läser deckare och gillar Beatles? Och friidrott? Allsvenskan?

Jag slår på P1 och kollar.

Det var kul så länge det varade

2008-07-29T08:28:00.004+01:00

Inom kort kommer Åke Edwardsons sista bok om Erik Winter och Ian Rankins sista bok om John Rebus, Exit Music, kom för en tid sedan. Jag ska läsa dessa men sedan är det slut med kriminalromanerna.

Jag har tyckt om att läsa deckare och jag har haft mina författare som utgjort en promille av det totala utbudet. Och det är det enorma utbudet som framkallar kvävningskänslor trots att jag inte behöver läsa skiten. Deckarna finns överallt och eftersom det är deckare verkar det inte finnas några kvalitetskrav, det räcker med att du är kvinna och har en akademisk utbildning samt kan skriva om bisarra likfynd. Det bör gärna handla om poliser med jobbigt familjeliv, den försupne operaälskaren är ute.

Kriminalromanen har utvecklats mycket sedan Agatha Christies tid och blivit betydligt mer socialrealistisk och det är det som jag gillat hos mina kriminalromaner, de förklarar inte allt, att mördaren är fast löser inte det grundläggande problemet, en polis löser ingenting ensam. Den klassiska pussedeckaren med en genial detektiv är lika veklighetstrogen som böckerna som bygger på Star Trek.

Jag tror genren har nått vägs ände i Sverige, nu när den siste kompetente författaren har lagt ner. Kvar finns bara epigoner och lycksökare, bottenskrapet från en tunna som varit tom sedan länge.

Leif GW Persson finns ju kvar, kanske kan han få mig att göra ett undantag.

För övrigt önskar jag Camilla Läckberg en svår och långvarig skrivkramp.

Besatthet

2008-07-27T14:43:00.000+01:00

En kille som gillar pizza.

Skåne, juli 2008

2008-07-25T21:43:00.007+01:00

Tomelilla har ett aktivt föreningsliv.

Världens största Hasseåtage-museum.

Österlen.

Usel liknelse. Sidenscarf!

Only in Skåne.

Sommarfynd!

2008-06-30T16:02:00.003+01:00

Vid Ulva kvarn finns ett riktigt intressant antikvariat. Det är inte så att jag kommer att vallfärda dit varje lönehelg men det är klart bättre än den sedvanliga rundgången av gammalt skräp som bjuds ut, hade vi inte haft med oss ett barn hade jag gått runt där länge.

Vi sidan av en elegant konstaffisch och Kjell-Albin Abrahamsons utmärkta ”Polen – Diamant i aska” var det stora fyndet en publikation av Bill Sweetman, enligt omslaget ”the world’s most preeminent journalist on black-budget aircraft”. Black-budget är sådant Pentagon inte vill att omvärlden ska veta att man lägger pengar på.

Boken handlar om Aurora, USA:s topphemliga superplan som ska ersätta det gamla SR-71 som pensionerades 1990 och utan att flygvapnet protesterade! Ett faktum som författaren menar tyder på att man har en ersättare redo i största hemlighet. Och det är faktisk intressant läsning: Allt är topphemligt, det enda som tyder på att Aurora verkligen existerar är en observation av en flyplansexpert samt mystiska ljudbangar över Mojaveöknen (just det, där Area 51 ligger).

Jag blir alltid lika glad av att hitta oväntade böcker om väldigt smala ämnen som ofta är oväntat läsvärda. Bill Sweetman är både tekniknörd och konspirationsteoretiker - inledningskapitlet heter Would your government lie to you? Dessutom är omslaget fantastiskt, som hämtat från ett sci fi-magasin från 1960-talet.

Bill Sweetman har tydligen haft rätt om hemliga flygplan förr, t.ex. stealthplanet F-117. Så håll utkik efter svarta supernabba trianglar på himlen!

Kom inte hit, ni luktar skit!

2008-06-29T08:39:00.001+01:00

Det mesta som kan sägas om FRA-lagen är nog redan sagt men det som förvånat mig mest – förutom att så många är besvikna på s.k. liberaler, ett begrepp som varit urholkat rätt länge – är att man fäste så stor tilltro till centerpartiet. Centern har aldrig varit liberalt, de må ha tagit bort rashygienen ur partiprogrammet men det är fortfarande ett parti för bönder och landsbygd och därigenom antiliberalt t.o.m. ur ett borgerligt perspektiv.

Fredrik Federley valde nog parti efter karriärmöjlighet snarare än ideologi och jag hoppas innerligt att hans patetiska snyftande i talarstolen avlägsnar honom ur Riksdagen 2010, men hans hyckleri är bara symptomatisk för lejonparten av det ”liberala” Sverige. Jag är mer överraskad av Birgitta Olssons feghet.

Maud Olofsson lyckades dölja över den värsta lagårdslukten vid förra valet, men centern är inte ett liberalt parti, personlig integritet är inte viktigt för dem (inte kriget mot terrorismen heller). Centern vill bevaka att EU:s jordbruksstöd hamnar rätt, att kossorna ska få fortsätta fisa bort polarisen och att bönderna ska få fortsätta övergöda Östersjön.

Vi får se om något annat parti vill ha Federley när han upptäcker detta.

Tre saker som solkar minnet av ett cafébesök ...

2008-06-26T17:37:00.001+01:00

1. Kråkor som invaderar uteserveringen och dessutom tjafsar högljutt med varandra.

2. Cafégäster som är rädda för fåglar och inte skäms för det.

3. Cafégäster som drar samma kråkrelaterade skämt flera gånger: ”Försvinn! Ni har inte betalat.”

Det uppenbara hade ju varit att koppla kråkornas skrän till lokalens namn, Fågelsången ...

Final!

2008-06-26T12:07:00.002+01:00

Solen hann knappt gå upp förrän experterna satt i morgonsoffan och talade om "tysk effektivitet", "den tyska maskinen" och "vinnarkultur".

Vad sägs om kvalitet som en förklaring?

Fotboll sitter inte i generna.

Die Mannschaft

2008-06-25T12:38:00.003+01:00

I dagens DN bekänner den sympatiske krönikören Johan Esk att hans hjärtas lag är Tyskland och jag tycker det är skönt att äntligen få lite eldunderstöd. För det är verkligen ensamt att stödja Tyskland i fotboll. Det är okej att gilla tyska bilar men att heja på tyskarna i fotboll är nästan suspekt. Det dröjde fram till senaste VM innan tyskarna själva fick vara riktigt stolta över sitt lag.

Tyskland har varit enormt framgångsrikt i stora mästerskap trots att den inhemska ligan inte kan konkurrera med de tre stora, förutom när det gäller publiksnitt. Tillsammans med utskällda Italien får Tyskland alltid finna sig i att bli utönskade ur turneringar. Det sägs att Tyskland är tråkiga och maskinmässiga och att italienarna bara bryr sig om frisyren och att raka benen.

Jag vet inte om det handlar om det evinnerliga Tipsextra-syndromet som gör att allt som inte luktar brittisk lervälling och hellre-än-bra-inställning är dåligt eller om det handlar om kriget. Någonting gör svensken i gemen fientlig mot landets största handelspartner när det handlar om fotboll.

Jag tror att det handlar om okunskap, såklart. Om man inte är så insatt i fotboll utan bara följer EM och VM tycker man i regel illa om Tyskland och Italien men gillar Brasilien och det obligatoriska skrällaget (Sydkorea, Senegal, Australien och Ryssland). Själv håller jag aldrig på brassarna men undrar ibland hur vansinnigt bra de hade varit utan sin korrupta fotbollsledning.

Tyskland hade en svacka i början av 2000-talet men har kommit igen, förutom Ballack har de ingen superstjärna men de har alltid ett starkt kollektiv som till skillnad från många andra landslag kan skärpa till sig när det verkligen gäller. Det verkar som om alla deras spelare höjer sig ett snäpp i landslaget. Jag tror att både Sverige har en hel del att lära av Tyskland för att inte tala om England som trots allt ståhej aldrig har varit ens i närheten av att vinna någonting på över 40 år, det räcker inte med att skylla på straffläggning. Både svensk press och Fotbollförbundet har ju en fotbollsanglofili som aldrig verkar mattas, där behövs en inkvisition som slår ner på allt från 4-4-2 till långa uppspel. Tyvärr måste nog både Lagerbäck och Lagrell gå om man ska lyckas vrida blicken mot kontinenten.

Jag hoppas på Tyskland-Spanien i finalen, men eftersom jag gillar Spanien också så jag vill inte tippa resultatet.

Jag tror det blir en fantastisk match.

Läs baksidestexterna! (Och var försiktig med parenteser)

2008-06-23T09:24:00.005+01:00

Redan den pretentiösa titeln Food Noir borde ha avskräckt mig, särskilt när författaren är svensk, men boken var billig och jag brukar träffa rätt i dylika impulsköp. Författaren Mons Kallentoft har samlat reportage om mat och matkultur in denna lilla volym och försöker säga något om vår västerländska kultur (enligt baksidestexten).

Det var länge sedan jag läste sådan smörja som dessa åtta skitnödiga och illa skrivna "reportage". Kallentoft berättar om sin barndom i Linköping, han var arbetarbarn och fattig (just det, "Mons" och "Kallentoft" låter ju riktigt proletärt) och hans mormor lagade mat. Vi får också veta att han beställer roomservice mitt i natten i Egypten eftersom han gillar god mat.

Det största problemet är dock språket. Svårt behäftad av kvällstidningssjukan att låta varje mening vara ett stycke.

Det irriterar.

Mycket.

Jag har elever med sämre ordförråd, men de skriver bättre.

Mons Kallentoft har försökt hitta en stil lika unik som hans förnamn men man bör kunna grunderna innnan man börjar experimentera. De baskiska stjärnkockar han skriver om har gjort det och det är därför de samlar Michelinstjärnor på hög.

Kallentoft vill också kommentera samhället i bland alla vita tryfflar och Barolo-viner. Här och var nämns galningar i turbaner som "vill ha det som för 2000 år sedan" och att djurättsaktivister och veganer är dumma som inte förstår att jakt är någonting ursprungligt i människan. Om någon läsare till äventyrs inte skulle hänga med i svängarna finns en ordlista i slutet av boken. Där förklarar författaren bl.a. vad futurism, Burberry och papaya är. Vilka läsare räknar han egentligen med? Idioter som betalar 29,90 för en reapocket på Åhlens?

Jag måste lära mig kolla in baksidestexterna mer noggrant, ty det jag inte såg när jag blev 30 kr fattigare (utöver beröm från Östgötacorrespondenten och Jesper Aspengren) var ett omdöme får Niklas "Mat-Niklas" Ekstedt:

"Den där Mons K är grym på pennan! Gillar han skarpt."

Jag saknar inte stan

2008-06-09T19:08:00.002+01:00

Om Spielbergs bästa

2008-06-02T00:09:00.002+01:00

Steven Spielberg har genom åren jobbat ganska hårt med att dölja hur duktig filmskapare han egentligen är. Likt en Tom Jones eller en Rod Stewart öder han stort yrkeskunnande på en massa dravel. Det händer dock att han bränner till ibland; ingen annan hade kunnat göra inledningen till Saving Private Ryan så fasansfullt effektiv. Å andra sidan skulle få ha kunnat sabba ett Kubrickmanus så kapitalt som han gjorde med AI. Spielberg behöver nog bli personlig istället för att tillfredställa studiobossarna för att kunna vara riktigt bra.

När jag ser Schindler's List igen efter drygt tio år är det inte bara Spielbergs hantverksskicklighet som är uppenbar, det är en riktigt bra film. Fotot är fantastiskt och trots viss övertydlighet är det en av de bättre skildringarna av Förintelsen (man behöver inte göra alla tyskar till fullblodsadister, det är nog hemskt som det är). När jag såg filmen i gymnasiet tyckte jag att scenen där den tyske officeren försöker avrätta en fånge och pistolen klickar gång på gång på gång var den värsta. Det är den fortfarande.

Men trots det tårdrypande slutet då Oskar Schindler tar farväl av sina arbetare och bryter ihop när han inser att han kunde ha räddat fler så är det epilogen som tar tag i mig mest och rör mig till tårar. En efter en kommer de, Schindlers judar, i sällskap med skådepelarna som gör dem i filmen och lägger stenar på Schindlers grav. Enligt judisk tradition är det ett tecken på respekt att lämna en sten på en besökt grav.

Jag tycker att det är så oerhört starkt när dessa gamla darrande händer täcker graven med stenar. De är ganska få, men tack vare Schindlers insats lever deras 6000 ättlingar vidare. Mitt i allt vanvettigt mördande gjorde en mans insatser så mycket, en man som inte var något vidare moraliskt föredöme på andra områden. Denna sista scen säger så mycket mer om Schindler och hans insats än tusen timmar Liam Neeson i svartvitt.

Sedan kan den riktigt kritiske tolka in en hel del i det faktum att slutscenen är inspelad i Israel och att uttåget ur fångenskapen i Tjeckoslovakien övergår till att Schindlers judar vandrar i friheten i Israel, i hemlandet. Å andra sidan kan man se den som den enda logiska konsekvensen

Skolmen

2008-05-21T07:35:00.001+01:00

Jag vet inte varför, det kan bero på sinnesstämning eller nostalgi, jag vet inte, men jag finner detta oerhört roligt just nu.

Black Sabbath

2008-05-02T23:30:00.003+01:00

Om någon till äventyrs skulle undra vilken svensk skiva som har decenniets bästa omslag så finns det här. Så jävla bra.

Nostalgi in a Box

2008-04-26T20:01:00.003+01:00

När jag rensar förrådet hittar jag en låda med gammalt skräp: antagningsbesked, kontobesked, vykort och fotografier. Det var länge sedan jag gått igenom en sådan låda med intresse, sakerna har legat förvarade i nästan tio år och jag tror att det är en bra tidsgräns, på den tiden hinner man glömma bort tillräckligt mycket så att det blir tillräckligt intressant att minnas det.

Bland klippen från Careen-tiden hittar jag mitt gamla munspel samt fotografier från lumpen som inte platsade i fotoalbumet. Det är slående hur unga vi var och våra befäl kan inte har varit äldre än vad jag är idag. Undrar om de är kvar i den krympta försvarsmakten.

Det bäsata nostalgifyndet gjorde jag dock på dc++, The Crimson Idol av W.A.S.P. (även om det egentligen är ett soloalbum av Blackie Lawless) från 1992. Den skivan är fortfarande riktigt bra trots att det är ett konceptalbum. Turnén startade för inte så länge sedan, 15 år efter att skivan släpptes. Det håller den för.

Lådan förvarar jag i tio år till.

Endagsvarelse

2008-04-25T22:58:00.003+01:00

Jag läser om Lars Noréns redan famösa dagböcker och tänker att det är synd. Synd att Sveriges störste dramatiker nedlåter sig till skvallerlitteratur. Jag förstår inte varför man måste avslöja sina innersta tankar om omgivningen hela tiden överallt.

Det finns personer som jag inte gillar men jag skulle aldrig kalla dem vidriga, särskilt inte om jag bara har ett ytligt förhållande till dem. En vidrig männsika är en person som tillfogat mig psykiskt eller fysiskt lidande, inte skrivit en dålig bok, regisserat en misslyckad pjäs eller nonchat mig på stan.

Om jag vore delaktig i Sveriges lilla ankdam till kulturelit skulle jag säkerligen stöta på både en och annan idiot och dessutom en massa trams men det skulle jag nog hålla för mig själv (eller skicka iväg små nålstick dolda i min litterära produktion). Jag har svårt att se varför Lars Norén (som nog har sin trohetstid bakom sig) vill fläcka ner sitt eget eftermäle på detta sätt. Varför vill en världsdramatiker bli ihågkommen som en skvallergubbe med dreglande käftar och flackande blick.

Är det behovet att synas?

Är det självhatet?

Eller handlar det helt enkelt om ett fett förskott som var för svårt att tacka nej till.

För en gångs skull är jag nog på kritikernas sida, Leif Zern försvarar sin heder med den äran. Bokförlagen och författarna blir allt mer som Se&Hör med hårda pärmar.

Feed Them to the Pigs

2008-04-20T16:46:00.003+01:00

När solen för en gångs skull får temperaturen över tio grader denna torra och kalla vår så jobbar M vilket effektivt förhindrar säsongens första långtur på cykel. Annars klarades premiären av igår, drygt fyra mil i motvind för att få igång kroppen som "svarade fint", som man säger.

Vättern tar max tio timmar i år.

***

Det bästa med fördomar är när de visar sig vara felaktiga. I dagens DN Söndag svarade en rad människor på frågan om de tyckte det var viktigt med vett och etikett. En civilingenjör tyckte inte det eftersom etikettsregler bl.a. var både "heteronormativa och misogyna". Right on.

***

Om det inte vore för säkerhetsnoja och vindbrus i lurarna skulle jag lyssna på Parkway Drive hela vägen från här till evigheten (Motala).

Ett roligt test!

2008-04-03T21:51:00.000+01:00

Prova här. Jag fick 81%

Man bör kalla saker vid dess rätta namn

2008-03-25T07:42:00.003+01:00

Problemet med flera partier i en regering är att alla måste synas lika mycket, eller helst mer än de andra, och nu är tydligen Maud Olofsson trött på att valla får eller getter eller vad hon nu gör. Centerlederaren vill inkomstpröva barnbidraget, en inte alls dum idé, ett bidrag som går rakt in på barnens sparkonto kan man leva utan.

"Det är klart att många funderar över varför alla höginkomsttagare ska ha barnbidrag, säger hon till Svenska Dagbladet."

Problemet som redan nu luktar mer kodynga än hela Högbyn är att man menar att alla som tjänar mer än 240 000 per år är höginkomsttagare - vilket man kanske är om man bor i Estland. Det handlar egentligen om att ta bort ett bidrag som rätt många föräldrar behöver varje månad, även om de tjänar mer är 20 000 i månaden. Förslaget är alltså en besparingsåtgärd och pekar snarare ut än hjälper familjer med låg inkomst.

Håll er till kohagen, Centern. Alla skrattar åt er.

Plötsligt händer det

2008-02-25T21:16:00.003+01:00

I november 2006 började min kamp, min strävan efter att få dricka gott kaffe hemma. Jag har investerat i hårdvara - espressomaskin och kvarn, mjölkannor och tamper - och provat en mängd olika kaffesorter. Det har inte varit lätt och jag har ofta tvivlat på både maskin och kvarn och delvis på min egen förmåga, även om kaffemakande inte är kvantfysik precis.

Problemet har varit att kaffet blivit för tunt, vattnet har runnit igenom för snabbt. Det har blivit gott med mjölk i men jag har aldrig varit riktigt nöjd, pricken över i har fattats. Det har varit som att ha en Gibson SG men bara en 25w förstärkare ( hm, vänta nu ...).

Riktigt kaffe ska vara svart.

I dag satte jag allt på ett kort: jag drog ner kvarnen på tvåan (av 40 steg) och tänkte att nu mal jag bönasen tillbaka till stenåldern, nu är det sluttjafsat. Jag tampade som vanligt och drog i väg en dubbel - och änglakörer spelte!

I det närmaste perfekt kaffe. En mörk crema, karaktäristiskt för de vedugnrostade bönorna och en lååååång eftersmak som aldrig ville lämna gommen. Jag förnam något som mest kan liknas vid en nikotinkick: lätt yrsel, hjärtat rusade och det pirrade i tandköttet. Lovely.

Nu ska jag bara få till mjölkskummandet.

***

Wayne's Coffee i Forumgallerian kan inte göra cappucino och serverar allt kaffe i pappmuggar och till omhemula priser. Det finns en orsak till att man bör förvärma kopparna för att få det bästa kaffet. Bortsett från miljöaspekten så kan man lika gärna slicka kaffet från gatan som att dricka det ur en pappmugg.

Bojkott!

The Bokrea is a Hoax

2008-02-21T18:03:00.003+01:00

Snart är bokrean här igen, på många sätt en av årets höjdpunkter för oss som gillar böcker och läsning. Jag har dock de senaste åren blivit allt mer irriterad på bluffmakeriet: böckerna är inte särskilt billiga, urvalet är rätt så begränsat och ofta ska storsäljarna krängas ett varv till i förhatliga kartonnageupplagor. Har man inte läst Stieg Larsson vid det har laget ska man nog krypa ner under sin sten igen och stanna där ett decennium till.

Förrra året blev jag smått galen när jag skulle köpa Sverker Sörlins idéhistoria i två band och fann den indragen i väntan på bokrean. Jag fick inte köpa den till ordinarie pris utan var tvungen att vänta!

Prisnivån i årets bokrea verkar ligga ungefär som på nätbokhandlarna, som dessutom säljer nya böcker. Bokrean är viktig som ett jippo men sluta flagga falskt: sänk priserna rakt av på hela sortimentet eller rensa lagren på gamla upplagor, men sluta lura kunderna. Varför ska man betala 159 kr för en bok som redan finns i pocket?

För mig blir det som vanligt - skumma av utbudet och vänta till det blir rea på rean.

Haha! Vem är det som är lurad nu!

Viktigt meddelande!

2008-02-21T15:50:00.001+01:00

Lokalpressen är som sagt viktig. Se upp i Jävre!

Mig lurar ingen

2008-02-20T11:09:00.005+01:00

Det är verkligen ryslig läsning, Maciej Zarembas senaste artikelserie om lättkränkta studenter och en oerhört flat skoledning vid Stockholms universitet. Dessvärre säger artikelserien också en del om tillståndet inom dagens lärarutbildning där queerteori verkar vara viktigare än metodik.

Åsa Linderborg granskar i sin tur Zaremba i ett riktigt lågvattenmärke till artikel. Allting utanför Aftonbladets lilla kulturredaktion är en enda högerkonspiration. Hon lyckas till och med få in antydningar till antisemitism (Zaremba är polack, alltså katolik, man vet ju vad de går för). Varje gång svenskt utbildningsväsende diskuteras ser Åsa Linderborg en folkpartist med horn och klövar.

Mig äger ingen är en riktigt bra roman men dess författare tycks mig allt mer insöad med sitt arbetarklasskoketteri och sin DN-paranoia. Det är ett problem att lagstiftningen utnyttjas och att kraven på landets lärarutbildningar är för låga, det beror inte på att Maciej Zaremba hatar jämlikhet eller har en dold papistisk agenda. Det är frestande att använda Linderborgs retoriska konstgrepp på hennes egen artikel och få henne att framstå som en främlingsfientlig och hetsig nationalist som gräver fram skräcken för katolska kyrkan ur Karl XI:s unkna källarvalv.

Vad gäller ämnet för Zarembas artikelserie så kan jag för en gångs skull - till skillnad från Åsa Linderborg, vad det verkar - faktiskt säga: jag vet, jag har erfarenhet, jag har sett det. Det tror jag inte Åsa Linderborg har.

***

Alla kan inte alltid ha samma möjligheter. Är man dyslektiker ska man inte bli lärare i svenska, kan man inte räkna (som jag) ska man inte undervisa i matematik och en födoämnesallergiker som måste läggas in för att någon öppnar en påse jordnötter i samma rum bör inte undervisa på restaurangskolor. Vi har våra begränsningar.

Tillgång till utbildning är en rättighet - att sätta sina egna betyg eller skylla sina egna misslyckanden på andra är det inte.

Metal eller Hatecore?

2008-02-19T19:21:00.006+01:00

Det är svårt att pricka in spinningpass numera så jag tvingas ta ett par steg neråt på evolutionsstegen och löpträna i stället, det är bara fyra månader kvar till Vätternrundan.

För att överhuvudtaget stå ut med springandet är musik ett måste - och en stor fördel jämfört med spinning är att man får styra över musikvalet själv. Jag har gjort en spellista med varierande musik, ungefär som ett intervallpass i tempo. Det är allt från Sebadoh till First Blood.

Nu behöver jag hjälp, kära läsare (båda två). Jag behöver förslag på en lämplig sistalåt, någonting som kan piska ur en de allra sista krafterna på upploppet när man kryssar mellan barnvagnar och rullatorer och försöker fästa en fladdrig blick på skylten vid Leffes Cykel.

I nuläget har jag följande alternativ:

1. Defeatist - Hatebreed (gillar dubbelkaggarna)
2. Hell In The Darkness - From Ashes Rise
3. Martyr Complex - 108 (mest för att det just nu är världens bästa låt)

Förslag?

Vabb is in the air

2008-02-14T08:53:00.003+01:00

En och en halv vecka av sprudlande arbetsglädje har i dag stött på patrull i form av vabbande, men det är trots allt skönt att vara igång och att dagis funkar bra.

Nu börjar livet! (se upp för fallande föremål och sladdande bilar ...)

Jag har börjat fundera en del på den kommande cykelsäsongen. Vättern är ju redan klar men det vore kul med en liten uppvärming runt Siljan helgen före (just det, före. Innan är en konjunktion och ska inte användas här). I augusti kan det bli ett lopp runt Jylland och då har jag klarat av de nordiska länderna och kan förvänta mig ett litet diplom ...

Vi hade visning på lägenheten igår och jag hoppas verkligen att den blir såld efter lördagens visning, att röja en lägenhet som man bor i kan jämföras med att dra in magen när man passerar snygga tjejer på stranden. Det tar på krafterna, men fint blir det.

Ute på vägen igen

2008-02-03T22:32:00.000+01:00

Det Långa Uppehållet är över. I morgon är min långa föräldraledighet slut. Nästan. Jag går över till en halvtidstillvaro som lärare/föräldraledig och det ska bli ganska skönt.

Jag har inte saknat mitt arbete men jag är trött på att vara hemma, mjukisbyxorna har nästan vuxit fast vid min kropp och jag har eksem av allt barnsaliv. Jag hoppas bara att jag inte har glömt hur världen utanför fungerar eller att världen utanför har glömt bort mig.

Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på till min första lektion och jag misstänker att jag behöver en lång startsträcka - som en Nissan Micra eller valfri Opel ungefär - innan jag är igång som vanligt.

Detta är inte tänkt som ett inlägg i debatten om kvoterad föräldraledighet men om det nu finns män som fortfarande inte inser värdet av att vara hemma med sina barn så finns det fog för tvångsmedel. Visst, det kan vara både jobbigt, enformigt och riktigt tråkigt ibland men det ger så oerhört mycket mer. Man blir t.om. glad när ens son gråter hysteriskt bara för att man ska gå ut med soporna. Det värmer ett fadershjärta.

Hur uppnår man det om man bara är någon som kommer hem på kvällen och är trött?

Tjuvlyssnat

2008-02-01T15:21:00.000+01:00

Systembolaget Svava, strax efter lunch. Två rakade killar i mjukisbyxor och med lågprisöl i kundkorgen:
- Vi skulle ju kunna vara hemma hos mig ...
- Tja, det går ju att bli full där också.

Martyr Complex

2008-01-31T23:14:00.000+01:00

Det blåser riktigt hårt ute nu, det är tydligen ovädret "Tuva" som är på väg. Jag tycker inte att man borde få namnge stormar om man befinner sig utanför Karibien.

Hur som helst verkar vår störda granne ha blåst bort. E har varit sjuk i tio dagar, först spydde han och nu är han febrig och förkyld. Med detta följer gråt och gnäll och varje dag när han har gråtit har psykot bredvid gapat "TYST!" Som om vi plågar vårt barn för att störa henne!

Just nu struntar jag i om det är synd om henne eller inte (det är det säkert) - jag är så vansinnigt trött på att vara hemma med en sjukling och höra hennes gastande vareviga dag. Oftast krävs det inte ens ett gråtande barn, det räcker med lite gitarrspel eller att man spikar upp en tavla.

Härom kvällen lades ytterligare sten på börda när våra andra grannar började dunka i väggen vilket gör att vi numera är inringade av oförstående barnhatare.

Jag vill aldrig mer bo i lägenhet.

Reserapport, v.3

2008-01-28T16:43:00.000+01:00

M:s examen firades med en skön semestervecka på Fuerteventura. Med berått mod kastade vi oss ut i chartervärlden och försökte anpassa oss.

Det gick väl sådär.

Trots att jag är lite lat av naturen kan jag för mitt liv inte begripa hur man kan tillbringa en hel dag i en solstol vid en pool eller dricka öl i plastmugg till frukost.

Sedan dessa danskar ... Danmark måste ha haft någon slags allmän fångamnesti - vårt hotell befolkades till en del av tatuerade förbrytarfysionomier som rökte och drack öl vid lekplatsen.

Men det var en skön och välbehövlig vecka för oss alla.

Fuerteventura har ett varmt och behagligt klimat. Det är ganska torrt. Och garanterat myggfritt!

Corralejo är en charmig och välkomnande turistort.

Hotellet var lite slitet - men charmigt!

Transfern från och till flygplatsen var enkel men billig.

A New Beat From A Dead Heart

2008-01-27T21:58:00.000+01:00

Nystart. Veckan efter semestern har varit skit: sjukdom, spya, hosta, vakna mitt i natten, torka spya, trösta, byta kläder, skedmata vätskeersättning, gråt och gnäll.

Men nu. Vi har hunnit packa ner en del grejer från lägenheten, alla böcker t.ex. Nu blir visningen en barnlek att förbereda och kanske kan delar av familjen slappna av lite.

Återkommer med reserapport.

***

När jag hörde att Newcastle anställt Kevin Keegan tänkte jag direkt att The Guardians fotbollsredaktion måste gnugga händerna av förtjusning. En av Englands mest hånade (och hånade på ett roligt vis) klubbar trampar i klaveret igen och blir en lätt måltavla för fotbollsvärldens roligaste tidningsredaktion. Det här är ett av de roligare exemplen och anspelar på Keegans löften om att köpa in en massa bra spelare: Fredag 15/1 http://football.guardian.co.uk/rumourmill/

Vi vill inte ha er här heller

2007-11-21T12:29:00.000+01:00

http://www.pitea-tidningen.se/telegram.aspx?artid=84538&type=tgr

OS? Inga problem, det fixar vi

2007-11-21T10:32:00.000+01:00

Jag vet inte vad som är konstigast: att det har kunnat brinna överhuvudtaget eller att det tagit en nation som drömmer om månlandningar 50 år att åtgärda problemet.

Åh, Linda

2007-11-18T22:23:00.000+01:00

Åren kan gå hårt fram och bilden ovan ljuger, dagens Linda Ronstadt ser mer ut som en Oprah-hemmafru med alldeles för många kilon under den stickade tröjan. Men 70-talets Linda Ronstadt, hon både sjöng fantastiskt och var rasande grann.

Jag hade ett storartat s.k. Youtube-ögonblick härom dan då jag stötte på ett klipp där Linda Ronstadt och Bonnie Raitt sjunger Blowing Away på en Lowell George -hyllningskonsert. Ljudet är dåligt men det räcker för att tiden ska stanna så att man hör sitt hjärta slå. Fantastiskt.

Jag är lite kluven till artister som enbart framför sitt eget material men det finns ju lysande undantag - Elvis och Linda Ronstadt exempelvis. Hennes röst är så stark och klar och under hela 70-talet så hade hon dessutom fantastisk musik att jobba med: man kan prova med Hasten Down The Wind 1976 eller Living in the USA från 1978 där den fantastiska Blowing Away finns med. Hon har gjort fantastiska duetter också.

Stora artister har ofta förmågan att göra andras musik till sin egen och det är en gåta hur det kan vara så tyst om Linda Ronstadt idag. Hon dominerade 70-talet när det gäller kvinnliga artister och så sent som 2004 skapade hon rubriker när under en spelning i Las Vegas av alla ställen hyllade Michael Moore och tillägnade honom Desperado. Delar av publikum blev så klart rasande men Ronstadt bad inte om ursäkt utan har fortsatt att stödja Moore.

Men först och främst måste man höra henne sjunga för hon gör det så bra - Peter Swartling och Idol-juryn skulle spricka som troll om de hörde henne - om de nu hade haft minsta tillstymmelse till förstånd och omdöme.

Om man inte älskar Linda Ronstadt tycker man inte om musik.

Intill patetikens gräns

2007-11-10T22:25:00.000+01:00

1. De som sitter med laptopen i knäet på Barista och låtsas jobba på en lördag. Visst, gratis bredband, men snälla …

2. Svensk klubblagsfotboll (utom HIF). Om Roma verkligen skulle köpa Anders Svensson färgas Tibern blodröd.

3. Barbröstad protest på Fyrishov. Visst kan vi driva viktigare frågor än rätten att vara topless på badhuset?

Bort gå de ... II

2007-11-10T21:53:00.000+01:00

Snart är det ingen kvar. Bergman, Kapuscinski, Liedholm, Mailer - ska det aldrig ta slut? Det är väl ett ålderstecken när de stora går bort och man fasar för att bli lämnad kvar med Ranelid, Marklund och andra halvfigurer.

Mitt förhållande med Norman Mailer går inte särskilt djupt, det ska erkännas, men jag har läst hans tjockaste böcker, de fascinerande Harlot´s Ghost och En amerikansk gåta. Mailer var på många sätt (i alla fall i mina ögon) typiskt amerikansk: hård, rättfram och irriterande men också underhållande, noggrann och ständigt intressant.

Om inte annat var han en viktig påminnelse om att USA är ett riktigt kulturland. Hur det blir nu vet jag inte.

Om att spela med

2007-11-08T19:19:00.000+01:00

Självklart ska media berätta allt som går om tragedin i Finland: låta de drabbade vittna, söka förklaringar och famla efter förståelse samt diskutera hur dylika händelser ska undvikas i framtiden. Vad gör vi med alla dessa trasiga pojkar som vill skada andra lika mycket som sig själva? Det är viktigt.

Men. Jag kan inte se meningen med att visa den störde yngligens egna bilder där han poserar med sitt vapen, den bild han ville ha av sig själv och som han vill att eftervärlden ska minnas honom. Stark, farlig och redo - en skenbild förstås.

Den sista tjänsten förtjänar inte svinet.

Blixtvisit i Helsingborg

2007-11-07T11:09:00.000+01:00

Jag kanske är känslig när det gäller språk, men detta tyckte jag var ett konstigt namn på en badanläggning. Skåne har sina egenheter, i fortsättningen ska jag spana efter Matrestaurangen och Hårfrisyrfrisören. Har jag riktigt tur hittar jag nog en bilfordonsautomobilhandlare.

På tal om bilar: inget väcker bilromantikern i mig som bilkörning i mörker genom städer med suggestiv musik i stereon. Jag älskar att susa genom Jönköping längs E4:an utan ett enda trafikljus i sikte.

Men jag blir galen på alla långtradare, i måndags var de hur många som helst, bl.a. en est som tyckte det var en bra idé att köra utan bakljus. Straffbeskatta alla tunga fordon samt husvagnar, de spelar ju ingen roll hur många etanolbilar svenska folket köper om det ska fraktas finska skinnmöbler på långtradare kors och tvärs genom Sverige.

Jag ska i alla fall börja handla mer närproducerat.

Brev från teamleadern

2007-11-07T09:22:00.000+01:00

Föräldraledighet är som bekant för vissa inte enbart ledighet men den ger utrymme åt sådant som man inte hade tid med förut, som t.ex. orka bråka med företag. Jag har haft en del problem med CDON: jag beställde en bok som aldrig kom eftersom den inte fanns hos leverantören och jag tyckte att de kunde ha meddelat mig detta och krävde den svenska och dyrare utgåvan av boken som kompensation (tills samma pris som den engelska, 129 kr i stället för 189 kr).

Efter 13 mejl i båda riktningarna så gav de slutligen med sig – en s.k. överordnad, en teamleader, grep in och tyckte att mina krav var rimliga. Jag tror inte riktigt att jag har konsumentjuridiken på min sida men jag fattar inte varför det ska vara så svårt att hålla sina kunder nöjda, det måste ju få kosta lite. Det är möjligt att taktiken är uttröttning medelst undvikande svar men vägen till framgångsrika affärer är ju att få kunderna att återvända och inte att de surnar till.

Som konsument ska man ställa hårda krav och de företag som inte gör allt för att hjälpa en kan dra åt helvete.

Men tack CDON, jag uppskattar er helomvändning men vore tacksam om jag slipper mejla sju gånger nästa gång jag beställer. Jag har beställt hos Adlibris och Bokus ett 40-tal gånger kanske och aldrig behövt kontakta kundtjänst. Därför har jag återvänt.

Il Barone 1922-2007

2007-11-06T08:20:00.001+01:00

Innerst inne vet jag att nostalgi är förrrädisk och irrationell känsla, framförallt när det gäller en tid man inte själv upplevt, men när jag nås av nyheten om Nils Liedholms död kan jag inte hjälpa att känna att något gott är förlorat för alltid.

Dagens fotboll är egentligen en helt annan idrott än den som spelades på Liedholms tid, både vad gäller ekonomiska villkor och medial uppmärksamhet men också tempo och tekniskt kunnande. 1950-talets Grenoli skull näppeligen platsa i dagens Milan trots att de sladdar i ligan och har en medelålder på 103 år. Men man ska inte jämföra så.

Vill man ha meriter kan man kolla här.

Det finns ingen svensk forbollsspelare som kommer i närheten av Liedholms eftermäle. Respekt är ett misshandlat begrepp som snart inte har något värde kvar, men det som Zlatan Ibrahimovic så förtvivlat verkar vilja få från publik, medspelare och media det fullkomligt osade Liedholm av. De massiva hyllningar som nu strömmar in från fotbollsvärldens alla hörn handlar lika mycket om den människa Nils Lidholm var som om hans yrkeskunnande på och vid sidan om planen.

Det vävs alltid myter om stora gestalter och de behöver inte alltid vara sanna för att vara talande. Min favorit när det gäller Lidholm är den att han inte slog en enda passning fel på två säsonger och när han väl gjorde det hyllades han av publiken med en ovation i fem minuter. Det säger något om både honom och den publik han spelade för.

Då är det svårt att undvika nostalgi, för sällan har väl epitetet legend varit mer passande. Det finns ingen annan nutida svensk spelare som når Liedholm ens till fotknölarna, kanske Henrik Larsson kan huka under folvalvet. Men annars ingen.

Det spelades inte bättre boll på Gunnar Nordahls tid, men de stora behöll fötterna på jorden till den dagen de fick bäras ut.

Buon viaggio, Il Barone.

Hela Sverige skrattar

2007-11-02T12:53:00.000+01:00

Nu skämmer de ut oss inför hela världen. Amatörer.

November Coming Fire

2007-11-02T11:18:00.000+01:00

Bäst just nu:

1. Stasiland av Anna Funder. Utmärkt reportagebok om de vanliga människor som drabbades av DDR-diktaturens absurditeter. Det är lätt att skratta åt "arbetsgruppen för tallrikens återfinnande" när en Stasi-tjänsteman plockat med en prydnadstallrik från sitt kontor eller när en östtysk rockstjärna får besked av Stasi att hans grupp plötsligt "inte existerar längre" eftersom regimen störts av deras musik. Men Funder lyfter också fram vanmakten och kränkningen som det enorma övervakningssamhället innebar för den enskilde medborgaren (DDR hade ungefär en angivare per 63 invånare - när tyskarna genomför proletariatets diktatur så gör man det minsann ordentligt) och hur både angivare och offer försöker leva vidare med det förflutnas bojor skavandes runt svullna lemmar.

2. Bilresa till Skåne och tre nybrända skivor, bl.a. The Band. Dessutom med nya vinterdäck, så alla som hoppats på snö - det blir inget, bara värmebölja hela helgen.

3. Salsiccia till lunch.

Sämst just nu:

CDON, nu och för alltid. Jag har beställt av dem två gånger och båda gångerna har det strulat och lett till långa mejlväxlingar med deras kundservice, något som i och för sig har sin tjusning men nu får det vara nog.

Handla aldrig hos cdon.com, de vill inte ha dig som kund. De hatar dig!

Snakes of Christ

2007-11-01T23:11:00.000+01:00

Det kanske säger mer om programmets lyssnarskara än om den allmänna opinionen men Ring P1 svämmar verkligen över av människor som "oroas" av enkönade äktenskap. Ring P1 ackompanjerar Einars förmiddagsgröt men jag funderar på att gå över till P4.

Polarisen smälter, Irak slits i stycken, civila slaktas i Burma och Facebook utnyttjar användare med slavkontrakt! Trots allt elände i världen så skrämmer homosexuellas önskan att gifta sig så många. Det talas om moraliskt förfall och att detta är så talande för en civilisations undergång; en man menade att homosexuella som vill vara så speciella borde rata äktenskapet som alldeles för tråkigt och konventionellt och senast idag jämförede en herre homosexualitet med nekrofili och pedofili men tyvärr slarvade den annars duktige Tomas Tengby bort smashläget.

Det som är mest talande för dessa moralens självutnämnda väktare - förutom deras ålder - är att de i det längsta håller på vad de egentligen tycker. De hatar homosexuella men vet att det inte är okej att säga det och att det dessutom rimmar illa med deras kristna tro. Av argumentationen finns endast vaga påståenden om att "det inte kan vara bra" eller att "man måste dra gränsen någonstans" samt att det "normala" är äktenskap mellan man och kvinna. Med denna argumentation kan man ju lika gärna säga att förr, då homosexualitet var förbjudet, då hade vi slaveri, världskrig och pest medan vi idag har både homosexuella par, färgteve och sjukförsäkring.

Programledarna för Ring P1 borde demaskera dessa dårfinkar eller stoppa dem redan i telefonslussen. Det leder ingen vart att låta dessa mala på i alla evighet medan både programledare och lyssnare vet vad det egentligen handlar om: ett klart och tydligt avståndstagande för männsikors lika värde. Dessutom tycker jag inte att det är en viktig samhällsfråga heller: låt domedagsprofeterna samlas vid Ale stenar för att invänta jordens undergång och Messias återkomst. Där kan de tillsammans med Stanley Sjöberg et contortes diskutera äktenskapets helgd och det fasansfulla jeansmodet (både trasiga och hängande!). Det är skillnad på att inte kunna förstå och på att inte vilja förstå.

Jag vill inte ha dem i mitt kök.

Kortrecension

2007-10-30T22:01:00.000+01:00

Jan Guillous Fienden inom oss är en giftig sak, precis som många av hans tidigare romaner. Aftonbladetkrönikören Guillou har jag aldrig riktigt fastnat för: dryg, tjatig och allvetande om alltifrån psykiatri, säljakt, viltvård och terrorism. Romanförfattaren Guillou däremot, är både angelägen och läsvärd trots all hyperbolinkontinens. Ibland vill man bara skrika ”Ja, jag fattar! Polisen kan vara korkad ibland. Jag förstår att du anser att muslimer särbehandlas. Okej! Jag fattar!”.

Guillou karikerar, men det kanske man måste göra för att sälja så många böcker så att han kan berätta hur oerhört mycket skatt han betalar (och ändå lever gott). Med en mer välvillig inställning kan man se det som att den gode Guillou skaffat sig en stor publik genom sina romaner, krönikor i Sveriges största kvällstidning och tramsande i den stora kommersiella kanalen och att en stor del av denna publik inte skulle ha lyssnat på säpokritik annars.

Men Fienden inom oss är också en slags nyckelroman, ty Guillou är en långsint jävel. Den dryge åklagaren von Schyffel syftar på Christer van der Kwast som ju åtalat Thomas Quick för en rad brott som han inte begått enligt Jan Guillou (sopskyffel - sopkvast, kul va!). Ewa Tanguys man Pierre debuterar som författare och hyllas enhälligt av alla franska tungviktarmedier men sågas i Sverige av en ung feminist – Guilllou har tidigare påtalat hur han blivit prisbelönt i Frankrike men setts som en lättviktig underhållningsförfattare i Sverige. Vidare är det inte svårt att lista ut vilka de ljugande ministrarna är, eller för den delen advokaterna Peter Silbermann och Leif Alphin. Och vill man förstå lite av Jan Guillou något obalanserade självbild så är det bara att studera hans alter ego Erik Pontis skjutjärnjournalistik. Och fina fysik. Och smak för fina viner. Och magnifika kokkonst. Och skarpa intellekt.

Jan Guillou har viktiga saker att säga, och Fienden inom oss slutar så mycket svartare än jag kunde föreställa mig, men ämnet ska nog lämna en sur smak i munnen och en klump i magen. För det är viktigt. Men jag tror inte att Guillou kommer att bli ihågkommen för sina bitska samtidsskildringar med smarta snutar utan det är Hamiltonserien som kommer att bli hans eftermäle, det är ett mästerstycke som tål att läsas om då och då trots att Guillou inte är en mästare på att skildra känslor.

Tyvärr så har Jan Guillou trots sin uttalade feminism och trots att han låter en kvinna ha hjälterollen fortfarande inte riktigt insett att kvinnor kan göra annat än fnittra när de är glada eller förvånade.

Tele(2)terror

2007-10-29T18:56:00.000+01:00

Jag blev uppringd av Tele2:

Tjej från Tele2: ”Hej, är det Johannes?”

Jag: ”Ja, men jag är med i Nix-registret.”

Tjej från Tele2: ”Då har du inte läst villkoren. Det gäller inte företagare.

Jag: Jag är inte företagare.”

Tjej från Tele2: ”Du har enskild firma.”

Jag: ”Jag är skogsägare men har ingen firma och även om inte Nix gäller så vill jag inte bli uppringd av er och det får du respektera.”

Tjej från Tele2: ”Har du enskild firma får du ta konsekvenserna.

Jag: Jag har ingen firma och jag vill inte ha med er att göra, jag vill inte bli uppringd. Kan vi säga så?”

Tjej från Tele2: ”Jaha … (grymtar) Hej.”

Jag: Lägger på och väser ”Idiot.”

Det är klart, det kan inte vara kul att ringa upp folk på kvällarna för att kränga mobilabonnemang. Det är nog mest studenter som jobbar extra eller kanske människor som tvingas till extraknäck för att få det att gå ihop. Men ändå. Måste man bete sig som en jävla idiot! Man är inte i en position där man kan mopsa upp sig mot det uppringda offret.

Tele2, jag är inte färdig med er. Kretiner och kackerlackor.

Vi vill inte ha er här

2007-10-25T09:52:00.000+01:00

Luleå. Umeå. Nu Piteå.

http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=81627&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False

Här slutar allmänt boende

2007-10-23T09:31:00.000+01:00

Ett tydligt exempel på stockholmsfixeringen i Sverige är diskussionen om allmännyttan, eller snarare utförsäljningen av den. Bostadssituationen i Stockholm är speciell och omdiskuterad även om den i ett internationellt perspektiv inte är mycket att hetsa upp sig inför. En londonbo tycker nog inte att lägenhetspriserna innanför tullarna är allt för avskräckande. Om man jämför.

I dagens Ring P1 argumenterade en kvinna för att marknadshyror skulle vara ett bra incitament för att få fart på byggandet av hyresrätter. Om man kan tjäna pengar på hyresrätter kommer fler att byggas. Enkelt. För att vara Ring P1 var det en både förståndig och tydlig argumentation men även om det skulle byggas fler hyresrätter så kommer nog segregationen att bli ännu tydligare i de centrala delarna. Dessutom var kvinnan konstigt nog beredd att betala 10.000 för en hyrestrea men inte ta ett lån och betala lika mycket för en bostadsrätt.

Men alla i Sverige bor ju inte i Stockholm. Jag tror tvärtom att fler bostadsrätter ute i landet är att föredra. Med risk att låta som en borgare tror jag att eget ägande ökar ansvaret, egentligen handlar det ju om jättestora bostadskollektiv. Som lägenhetsspekulant har jag sett många bostadsrättsföreningar och även om alla lägenheter inte är fina så är i regel alla husen i ett mycket gott skick. För föreningens medlemmar är den gemensamma egendomen pengar på banken och därför finns det ett intresse för att ta hand om den.

Allmännyttan måste å sin sida renovera sitt bostadsbestånd från 1960- och 70-talen för 140 miljarder kronor och det finns privata hyresvärdar som driver sina fastigheter rakt ner i helvetet. Framförhållning verkar inte vara hyresvärdarnas starkaste gren.

Visst, jag är både partisk och privilegierad men jag tror att principen är så gott som allmängiltig. Min erfarenhet av allmännyttan är både kort och kanske inte riktigt representativ, men jag bodde i en lägenhet som förvaltades av det kommunala bostadsbolaget PiteBo och det var vidrigt. Lägenheten var inte i ett bra skick, huset var inte i ett bra skick och gårdsmiljön påminde om Groznyj (ja, det gjorde huset också förresten). Orsaken till detta är enkel. Ingen av de boende brydde sig vidare om boendemiljön utanför sin egen tröskel. De bodde bara där en kort period och alla deras hyrespengar gick till någon annan, en kommunal koloss för vilken huset bara var en av många fastigheter som skulle hållas beboeliga. Bostadssituationen i mindre orter kan inte riktigt jämföras med den i storstäderna och Uppsala men precis som egenägda lägenheter i Tensta och Rinkeby skulle höja standarden och statusen för boende i förorten tror jag att fler bostadsrättsföreningar (som är en sosseidé) i sossemaffians Piteå skulle avlasta PiteBo från de hyresgäster de inte förtjänar. Sedan kan ju medlemmarna själva hyra ut till vem man vill. En lägenhet måste ju inte öka hundratusentals kronor i pris för att vara en bra affär. Att betala pengar till sig själv är alltid en bra affär.

... och en panna som är låg så att hatten åker av.

2007-10-12T10:27:00.000+01:00

I veckan har två organisationer definitivt bevisat att de saknar exitstensberättigande: UEFA och den norska fredspriskommittén.

UEFA presenterade en löjlig lista på världens trettio bästa fotbollspelare. Att Zlatan inte är med är skandal, att Francesco Totti saknas är ännu värre och att den där Marquez ens är med går inte att beskriva i ord. Egentligen borde media tystat ner hela skiten. Ingen tar det ju på allvar.

Al Gore får fredspriset (tillsammans med FN förvisso) och upptas därmed i samma glansfulla sällskap som humanisterna Henry Kissinger, FW de Klerk och Yasser Arafat.

Får Al Gore priset för att han tillbringat hela sitt vuxna liv i amerikansk toppolitik utan att ha bidragit ännu mer till miljöförstöringen? Eller var det för Clinton-administrationens fredsbevarande politik? Nä, just ja, det var ju för den där power point-presentationen han flugit jorden runt med.

Al Gores miljövänliga hus i ekobyn i Nashville där han bor med övriga miljökämpar. Huset värms upp med s.k. grön el och solcellspanelerna är fiffigt gömda. Notera eluttaget där han laddar sin elbil.

Felfinnarklubbens årsmöte

2007-10-11T20:24:00.000+01:00

Ung vänster kör just nu en affischkampanj mot USA:s krig i Irak. Syftet är uppenbarligen att brännmärka kriget mot terrorismen som ett rasistiskt krig likt tidigare koloniala kampanjer i Afrika och Asien. Så långt är jag med.

Dessvärre har något ljushuvud på en pr-byrå eller partikansli valt en lite tokig bild. En man står på knä med en amerikansk soldat bakom sig och bildtexten frågar sig vem som egentligen är terrorist. Tja, inte är det den amerikanske soldaten för han finns inte med, soldaten på bilden är irakier. Ingen amerikansk soldat ränner runt i Irak med en AK-47:a och arméns förrförra ökenuniform (de har man nämligen skänkt till Iraks armé). Kanske tyckte någon frigjord vänsterpartist att soldaten såg så amerikanskt renrakad ut, eller så är det inte så viktigt, man är inte intresserad av krig och vapen ...

Jag kanske är petig, men ljug och slarv är det värsta jag vet, även om det tjänar ett gott syfte. Att man inte orkar kolla fakta stärker ju inte direkt ens trovärdighet men det har kanske aldrig varit Ung vänsters syfte. För de tycker inte om krig ...

Amerikansk soldat längst till höger

For everything the north gives ...

2007-10-10T17:57:00.000+01:00

När det gäller Bruce Springsteen är jag periodare. Jag får stora skov av varierande intensitet men de är oftast starkast i samband med ett skivsläpp, trots att det inte behöver vara den senaste skivan jag ägnar mig åt.

Jag gillar verkligen den senaste, Magic, men på något sätt tog den mig tillbaka drygt tio år till Ghost of Tom Joad och den efterföljande soloturnén där Bruce reste runt med sin gitarr (och gitarrkille) och berättade dessa skakande bra historier om trasiga människor och starka öden i framför allt sydvästra USA, långt från motorvägar, screen doors och storstadsserenader. Andra miljöer men samma grundton.

Jag promenerade till Bruce live på Brixton Academy idag och slogs än en gång av hur vansinnigt bra de där sångerna är. För mig är Bruce Springsteen allra bäst när han berättar dessa perfekt komponerade mininoveller, en Galveston Bay, Straight Time eller den magnifika Sinaloa Cowboys. Då är han MIN Bruce, inte den Bruce som röjde i Konserthuset -75, stampade sönder Ullevi -85 eller trollband Hovet -06, den Bruce har andra redan gjort till sin.

Sinaloa Cowboys är snarlik Elmer Diktonius långa dikt om Röd-Eemeli som utspelar sig under Finland blodiga inbördeskrig, de har cirkelkompositionen gemensam: Röd-Eemelis liv börjar och slutar på en soptipp, Miguel och Louis varnas för att allt har ett pris och i slutändan så begraver Miguel sin bror på samma ställe där de grävt ner alla pengar de tjänat på att tillverka metamfetamin. Cirkeln sluts.

Jag vet inte om Bruce kommer att hitta tillbaka till detta historieberättande, nu vill han tydligen rocka igen, och visst – omväxling förnöjer och få klarar det lika bra som han – men jag tycker ändå att något har saknats de senaste tio åren. På sätt och vis tror jag att 11 september och Irak har fått Bruce att tappa lite fokus, de är för stora teman för att passa hans geni.

Snart är nog Bruce för gammal för att rocka och då kanske han plockar fram cowboyhatten och den akustiska gitarren igen.. Jag vill ju så gärna veta hur det gick för Miguel och de alla de andra.

Företeelser som förstärker en fredag

2007-10-05T09:50:00.000+01:00

1. Världens svåraste rallykurva? Världens sämsta rallyförare? Världens roligaste kommentator! (efter ca 1:20)
http://youtube.com/watch?v=qiIYEmpWaaQ&mode=related&search=

2. Evert Bäckström, Leif GW Perssons sagolikt genomvidrige odåga till kriminalkommissarie är tillbaka för att förpesta den svenska poliskåren. Min politiska korrekthet förbjuder mig att citera honom.

3. Roy Bittan. Trots att det tidiga 90-talet ringde och ville ha tillbaka sina synthmattor har Bruce inte släppt dem helt men han låter i alla fall gamle Roy få färga I'll Work for your Love nästan lika mycket som på den gamla goda tiden med briljant tangentdans. Magic hade kunnat bli ännu bättre om någon bara dragit ut sladden till synthen.

4. Didas filming var usel och karln borde förvisas från sporten för evigt. Men den här är nästan ännu värre!
http://www.youtube.com/watch?v=fqPBJ_6y_5A&mode=related&search=

5. Dessutom finns ju alltid denne fjant. http://www.youtube.com/watch?v=b_yHs-5kWYQ&mode=related&search= Om man vill förstöra sin fredag.

Lägesrapport

2007-09-27T18:26:00.000+01:00

Segast just nu:
1. Killen i Home-butiken där jag köpte ett blindfilter till Gaggian. Varför ha en affär när man inte har något hemma utan måste beställa allt? I bland är Uppsala så otroligt litet.

2. Att jag måste förbi jobbet i morgon.

3. Att allsvenskan fortfarande håller på och att Elitserien precis har börjat.

Hej konument

2007-09-27T09:33:00.000+01:00

Det enda jag läser i DN:s På stan-bilaga är den lilla spalten Hej konsument. Tyvärr har det tagit slut på intressanta människor så nu är det mest gallerister och dansare som redogör för sina inköp. Jag när en hemlig dröm om att få vara med där någon gång, men det kommer aldrig att ske, ty precis som Bert Karlsson är jag för obekväm för svenska medier ... Jag får ta saken i egna händer.

HEJ
KONSUMENT
Johannes Lundström är pappaledig i Luthagen t.om. januari 2008

Senaste impulsköp:
Leif GW Perssons senaste roman.

Bästa promenad:
Gamla landsvägen i Tällträsk.

Favoritdryck:
Min egen cappuchino.

Äter lyxmiddag på:
Bryggargatan i Piteå.

Bästa förfestmusik:
Stämsång.

Reser helst till:
Italien.

Bästa mikromaten:
A contradiction of terms.

En bra gå bort-present:
Hembakt.

Favoritlyxartikel:
Champagne.

Älsklingsljud:
Det mesta med sex cylindrar eller mer.

Senaste upptäckt i Uppsala:
Brantingstorg.

Favoritgalleri:
Burt Olsson (i alla fall namnet).

Tidning jag gillar:
DN.

Favvosajt:
Guardian Unlimited

Här bjuder jag mamma på middag:
Hemma.

Favoritförort:
Fålhagen.

Fikar gärna på:
Güntherska Hovkonditoriet.

Favoritbutik:
LundeQ.

Bästa lunchställe:
Fröjas sal.

Favoritgrönsak:
Broccoli!

Favoritfärg:
Blå ... Nej! Rö ... Aaaahhh!

Favoritmärke:
Volvo.

Favoritdjur:
Lejon.

Bil:
Volvo.

Världens bästa nu levande regissör:
Martin Scorsese.

Stjärna jag vill träffa:
Bruce Springsteen.

Favvoskor:
Ett par Fred Perry skinndojor.

Modeförebild:
Johhny Cash.

Motionerar:
Så gott det går.

Mest överskattade affär:
Allt som bär Coops namn. Och apoteket.

Det dyraste jag köpt:
För egna pengar? En bil.

Mode jag aldrig vill se igen:
Solglasögon.

Favoritprodukt på systembolaget:
Boddington's Ale.

Dansar helst till:
Svart 70-tal.

Senast gnolade:
Internationalen/Studentsången-combo.

Senaste fyndet:
Leif GW Pressons senaste roman.

Bästa diktsamlingen:
Aftonland av Pär Lagerkvist.

Favoritprodukt på apoteket:
Berocca.

I min DVD-spelare:
Seinfeld säsong 8.

Beställer i baren:
Rosévin.

Användbar pryl:
Just nu kaffekvarn.

Att skiljas är att dö en smula

2007-09-25T18:44:00.000+01:00

Tänk att det kan vara så svårt att skiljas från döda ting. Jag har hatat min gamla dator länge, sista tiden med en intensitet som drev mig att köpa en ny trots att tajmingen inte var den bästa.

Efter att ha rensat hårdiskarna, tagit bort allt damm och kopierat över de sista filerna så greps jag av svår separationsångest - jag ville inte förlora min trotjänare. Samma känsla brukar infinna sig inför ett frisörbesök, jag vill klippa mig i flera veckor men morgonen inför frisörbesöket ångrar jag mig och tycker att det ser riktigt bra ut.

Jag har också svårt att skiljas från böcker, skivor och papper men det är trots allt saker som är lättare att spara och att omge sig med. Att omge sig med gamla datorer och inte klippa sig är liksom inget alternativ.

Det kanske är så att man behöver dennna separationsångest inför saker just för att kunna uppleva den stora befrielse som ändå infinner sig när man rensar ut och slänger bort. Men än så länge kommer jag att spara datorn.

I källaren bredvid 486:an. (Aahh, Ronnie Sandahl eller valfri "ung" krönikör-slutkläm!)

Äntligen!

2007-09-24T16:54:00.001+01:00

Höst i Luthagen.

Om kaffe

2007-09-24T10:41:00.000+01:00

Förra veckan raljerade jag ordentligt över bloggandet i samtal med vän, man blir lätt en dålig ståuppare som hela tiden anmärker på trivialiteter: "Har ni tänkt på det här ...", "På vägen hit ...", "Tycker inte ni också att det är jobbigt när ..." o.s.v. Tillsammans med de usla ordbehandlingsverktygen (ska det vara så jävla svårt att få till styckeindelning!) och en elvamånaders krabat hemma som kräver uppmärksamhet är det lätt att tappa sugen. Men jag ska försöka att inte ge upp.

Jag kom att tänka på det här med kaffe. Man får i princip betala lika mycket för en kaffe avsett vem som tillreder ens kopp. Det är lika dyrt om en s.k. barista med tillgjord yrkesstolthet svänger ihop en latte som om en gymnasietjej suckande skummar sönder mjölken till automatkaffe. Vem är det som tar oskäligt betalt?

Det var allt.

Antiklimax

2007-09-18T19:45:00.000+01:00

Så var VM-äventyret över för den här gången. Jag vet att det är känsligt att hacka på damfotboll, dessa debatter kan verkligen locka fram de mest misogyna byfånarna och herrlandslaget kan minsann också göra en ordentligt beviken. Tina Nordlund blev ordentligt uppmärksammad när hon klagade på fotbollsgalan över hur lite uppmärksamhet damfotbollen fick i media och media gick igång ordentligt och tog t.om. bort prefixet ”dam” (i alla fall SVT).

Och visst, förra VM gjorde de bra och allsvenskan sägs vara den bästa liga i världen (så länge inte USA startar sin). Umeå har dominerat både hemma och i Europa men fick stryk i senaste Europacupfinalen av Arsenal (som tränas av herrlagets materialare!). Än så länge är damfotbollen en liten sport i både Sverige och världen och den är alldeles för ojämn (11-0 i en VM-match). Uppmärksamheten måste förtjänas, det gäller all idrott (utom snowboard), intresse genererar pengar som försörjer klubbar och spelare.

I Sverige har landslaget haussats och nu menar många att allt berodde på den dåliga matchen mot Nigera och på att Sverige hade oturen att hamna i ”dödens grupp”. Det jag sett av Sveriges spel i VM har varit en katastrofal målvakt, taskig teknik och uselt passningsspel, inte otur och små marginaler. Det finns inga små marginaler i dagens damfotboll, de är stora som hus.

Att se Sverige mot USA var som brasilienmatchen i herr-VM 1994 med den skillnaden att då fanns en och annan individuell prestation bland svenskarna (K. Anderssons mål), det fanns det inte i Kina, bara en hoper amatörer som blev överkörda av andra amatörer. Man ska inte jämföra med herrfotbollen och deras proffstillvaro men man kan jämföra med annan idrott som lever under liknande villkor. Ska man delta i ett VM ska det vara elitnivå på det man gör. Annars kan man stanna hemma.

I efterhand kanske Tina Nordlunds kaxighet var en enorm björntjänst. Hur ska landslaget och i förlängningen hela damfotbollen hämta sig från det här? Hur går det generationsväxlingen? Vad händer när Marta drar till USA och tjänar stora pengar? I värsta fall har tåget redan gått.

Var inte Lotta Schelin den kvinnliga Zlatan? Var det inte mer än så här?

Fager är liden

2007-09-18T11:36:00.001+01:00

Likt Gunnar på Lidarende trotsade jag omgivningens varningar och föll för bländverket. Nu har jag levt en dryg vecka med Windows Vista och jag är riktigt nöjd. Jag vet inte om det har med åldern att göra men så länge saker och ting fungerar och ser snyggt ut så är jag nöjd. Jag vill ha det skönt och bekvämt, inte ge mig ut på otrygga resor- För mig finns ingen väg från hemmets dörr.

Det är möjligt att Vista kräver onödigt mycket prestanda och att det finns inbyggda kopieringsskydd men det finns inget jag tycker XP var bättre på.

Det är klart, hade jag varit mer haj på datorer kanske jag hade kört Linux, hade jag varit mer händig hade jag servat bilen själv och hade jag varit mindre lat skulle jag byta däck på bilen. Jag inser att jag till stora delar fallit för konsumismen men man kan faktiskt göra små uppror. Jag kommer inte att överge winamp. Och jag har laddat ned open office. Det är i alla fall ett sätt att lura sig själv.

När teve är som bäst

2007-09-11T20:08:00.000+01:00

Jag tycker inte om talangjakter på teve, dels för att det sällan är några riktiga talanger som uppträder och dels för att allt vinklas och putsas så att det blir bra teve. För tillfället spyr TV4 ut allt man kan kring Idol och att se inkompetenta sociopater spy galla på andra människor har blivit ett folknöje.

Paul Potts som vann ITV:s Britain's Got Talent marknadsförs just nu i reklamsnuttar och detta är en riktig askungesaga. Killen sålde mobiltelefoner, mobbades i skolan och hade taskigt självförtroende. Han har inte heller det riktiga smörsångarfejset. Eller namnet för den delen. Men han kan sjunga. Han passar verkligen i en talangjakt. När han lite osäker sätter i gång och trollbinder både jury och publik så är det varje teveproducents våta dröm: publiken torkar tårarna, skivbolagen börjar rafsa bland kontraktbuntarna - den här killen når verkligen ut genom rutan.

Jag vet inte, kanske har jag gått på världens PR-trick, kanske är det för att föräldraskap gör en riktigt blödig, men när denne lite kantstötte telefonförsäljare klämmer i med Puccinis Nessum Dorma så gråter jag som ett barn. För säkerhets skull ser jag om klippet. Samma resultat. Jag hoppas Paul Potts får sjunga resten av livet och bli riktigt riktigt rik. Talang ska löna sig.

Sedan bör det väl tillägas att han inte sjunger den lika bra som Jussi, men det kan man inte begära heller.

Om muhammedbilder

2007-09-07T18:24:00.000+01:00

Nu har rondellhundshysterin nått Uppsala. Jag kan tycka att det är onödigt med provokationer som man vet kommer att riva upp starka känslor men yttrandefriheten måste försvaras. Det blir ju direkt komiskt när Egyptens ambassadör kommer med förslag på lagändringar som skall skydda islam från kränkningar. Snacka om att kacka i eget bo.

Det är förvånande att inte fler (om ens någon) har tagit upp den absolut enklaste lösningen på allt tjafs om kränkta religioner, nämligen att avskaffa religionsfriheten, framför allt om den enbart tolkas som ett skydd för trosinriktningar. Vi har yttrandefrihet och den tillåter att folk får tro på vad de vill så länge de inte gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp (och islam är INTE en folkgrupp, lika lite som judar utgör en ras).

Avskaffa religionsfriheten. Sedan får muslimska föreningar, ambassadörer och Åke Green tycka vad de vill. Vi ska få tycka vad vi vill men vi måste också tåla motstånd och ifrågasättande, hur dumma de än kan tyckas vara. "Kränkt" måste vara svenskans mest överutnyttjade ord.

Jag tror det vara Rowan Atkinson som i ett tal i till överhuset menade att rätten att förolämpa trots allt är viktigare än rätten att slippa bli förolämpad. Den förra hör samman med öppenhet, den senare med förtryck.

Tyvärr medverkar den svenska pressen till det höga tonläget och inskränktheten när man envisas med att tala om den "muslimska världen". Vilken muslimsk värld? Iran och Pakistan? Inte världens folkrikaste muslimska stat Indonesien? Eller Indien som har fler muslimer än Pakistan? Den finns ingen "muslimsk värld" lika lite som den finns en "kristen värld". Vatikanen och Sverige är t.ex. bara överens om att toapapper ska vara på rulle. Och att påven har en lustig hatt. Inget annat.

Källarmys

2007-09-02T17:55:00.000+01:00

Likt en åldrande Ulf Lundell (här ska det vara en länk till dagens DN men de verkar inte ha uppdaterat så mycket idag, jag får hänvisa till papperstidningen) bestämmer jag mig för att röja bland gamla samlingar. Det är inte åldersnoja utan ren och skär utrymmesbrist som får mig att ställa en mängd tidsskrifter i pappersinsamlingen. Jag förmår inte slänga allt men alla biltidningarna ryker, de är ändå inaktuella i det ögonblick man läst ut dem

Jag har aldrig läst om dem heller.

Jag vet också att denna insats är en droppe i havet. Det finns annat som jag borde slänga men som jag inte riktigt klarar av att skiljas från. Dessa tidningar får väl ses som en förövning inför större prövningar.

Jag hittade också denna raritet som hörde till familjens första microvågsugn. På något sätt säger den en hel del om 1980-talet. Undrar hur många som satsade seriöst på mikrorätterna, rostbiffen ser ju smaskig ut ...

Ridley Scott vilse igen

2007-08-31T13:16:00.000+01:00

Jag har länge varit sugen på Ridley Scotts korstågsepos, mest för att kunna använda den i undervisningen men det blev aldrig av att köpa den till skolan. En dag följde den med mig hem från ICA Maxi.

Några större förväntningar hade jag väl inte, men jag blev ändå besviken. På papperet ser det bra ut: stor budget, muslimerna är snälla (i synnerhet Saladin), de kristna är trångsynta och aggressiva och hjälten vacklar i tron. Visst finns det politiska paralleller till dagens politiska läge men det förhindrar ändå inte att detta är en platt äventyrsfilm med en osannolik hjälte, en smed som vips blir en fullfjädrad riddare som brinner för mänskliga rättigheter.

Om filmen är tunn är det ännu värre med extramaterialet, till dokumentärer förklädda reklamfilmer som säger sig reda ut vad som är historisk fakta och vad som är Hollywood. Slutsatsen blir föga överraskande: Välj själv! Leve relativismen.

I dessa "dokumentärer" talar personer från obskyra universitet i USA om korstågen som om de undervisar en förskoleklass och allting upprepas i fall man skulle råka missa något. Det allra värsta är när skådepelare kommer in som historiska experter och berättar hur det verkligen var. Den där alven Bloom talar om hur viktig filmen är och hur den undviker Hollywoodklichéer. Är inte bara det en kliché? Om ni nu har så jävla mycket att säga -go indie! Sluta spela in piratfilmer!

Kingdom of Heaven ger en nyanserad bild av islam, i alla fall i jämförelse med andra storfilmer, t.ex. Peter Jackson fascistoida Ringen-trilogi där Aragorn samlar "men of the West" mot orcher med kroksablar. En annan bra sak är att jag i framtida löneförhandlingar kan påpeka att jag skänkt en film till skolan (jag ska inte se den igen och det finns en bra scen).

Men tänk att en film som är nyanserad i sin skildring av islam blir uppmärksammad för just detta när det är motsatsen som verkligen borde diskuteras.

Föräldraledighet

2007-08-30T08:19:00.000+01:00

Färjelainen

2007-08-29T10:11:00.000+01:00

Jag kommer aldrig att känna mig hemma på en Finlandsfärja. Det är patetiska palats för nästan allt jag tycker illa om.

Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag ser ner på detta, som om det vore en normal värld för andra eller en värld jag lämnat. Jag tror dock att det är få som omfamnar hela konceptet, som älskar allt från att dricka öl i en billig sportpub halv tio på förmiddagen till att lyssna på dansband i Seaside Café och stirra ut genom panoramafönstren.

Folk försöker få tiden att gå medan de reser och det vet rederierna att ta betalt för. Men tänk vad mycket skit man skulle slippa om folk läste böcker under sina resor.

Sådär. Nu fick jag dåligt samvete igen. Vill man slippa klassperspektiv ska man stanna hemma. Men jag tycker faktiskt att jag och alla andra förtjänar bättre och jag tar mig rätten att tycka det åt andra.

Cykelloppet i Åbo gick bra trots att de snålade med maten under banan. Jag åt mest torkad frukt under de 24 milen och trodde inte jag skulle klara mig så bra. Vidrig motvind i sex, sju mil och ändå cyklade vi på rekordtid. Det blir fler lopp, men inte Myllyn pyöräliy. Been there, done that.

Det är trevligt i Finland, men deras städer är fulare än våra. Men de kan i alla fall skylla på kriget.

Löften från höften

2007-08-28T16:56:00.000+01:00

Jag är inte den som brukar ge en massa nyårslöften, inte för att jag är dålig på att hålla löften utan snarare för att jag inte tycker att man måste basunera ut allt man tänker göra.

Jag tänkte göra ett undantag och ge några löften, små löften som inte på något sätt är livsavgörande. Nu kan jag hållas till svars.

1. Om Einar kan gå före sin ettårsdag ska han få 1.000 kronor.

2. Om vi någon gång skaffar ett sommarställe ska jag flytta alla mina deckare dit (gäller ej James Ellroy).

3. Jag ska aldrig ta ett SMS-lån.

4. Jag ska aldrig börja knarka.

5. Jag ska dricka betydligt mindre flaskvatten. San Pellegrino kanske jag köper någon enstaka gång.

Smooth Operator

2007-08-06T22:01:00.000+01:00

Vilken bild är tagen först?

Bindefeldt om Bergman

2007-08-01T17:59:00.000+01:00

Michael Bindefeldt sammanfattar Ingmar Bergmans livsverk:

"Han har betytt väldigt mycket på olika plan. Men det första jag tänker på är
nationell stolthet. Utomlands vet alla vem han är."

Tack Aftonbladet!

post scriptum

2007-08-01T11:39:00.000+01:00

Hur mycket någon parodieras och framförallt på vilket sätt är till viss del ett bra mått på storhet.

http://www.youtube.com/watch?v=jJi_emmNYTY

Bort gå de ...

2007-08-01T10:07:00.000+01:00

Det mesta har nog redan sagts och skrivits om Ingmar Bergman vid det här laget. Jag kan dock inte undgå att fascineras av vilken uppmärksamhet hans död ägnas och jag häpnar i viss mån för min egen reaktion: jag tycker att det är fullkomligt i sin ordning. Snart har vi inga jättar kvar att hylla.

SVT borde köra Bergmanfilmer nonstop i en av sina kanaler (t.ex. SVT24) en vecka i sträck. På fredag visar man visserligen Bergmans bästa, Fanny och Alexander, femtimmarsversionen, som inte finns som svensk DVD-utgåva! Jag tror detta vore otänkbart i något annat land.

Det var ett tag sedan Ingmar Bergman stelnade till monument och med tanke på hans ställning i filmhistorien är det konstigt att man inte gjort mer för att göra hans verk tillgängliga i Sverige.

Tänk om britterna tvingades beställa böcker med Shakespeares texter från Sverige.

Strindberg. Bergman. Så ser Sveriges bidrag till världskulturen ut.

Havet.

2007-07-17T18:40:00.000+01:00

Jag står framför havet. Där är det. Där är havet. Jag tittar på det. Havet.
Jaha. Det är som på Louvren. (G. Palm)

En fin dag till sjöss i lördags.

Det som slår mig efter två veckor i norr är att man kan svårligen tro att bensinen är uppe i nästan tolv kronor litern. Indignerade riksdagsmän (Fishmouth) gnäller om "Stockholmsperpektiv" när ytterligare skattehöjningar aviseras. "Det drabbar oss i norr" säger man.

Jag säger: Om bensinen nu är så dyr och det är så dyrt att köra bil i Norrbotten - trots att stockholmaren kör fler mil per år i snitt - hur har folk råd med alla dessa bilar (oftast två per familj), mopeder, stora båtar, vattenskotrar, motorcyklar, fyrhjulingar och bränsleslukande ragggarbilar. Det är en ändlös kavalkad av bränsletörst. Den globala uppvärmingen är nog också ett "Stockholmsperspektiv", en konspiration för att klämma åt det bilberoende Norrbotten.

Skulle folk här uppe köra mindre bil skulle de nog tappa lite övervikt också och därmed främja folkhälsan och få ner sjukskrivningstalen. Folk svälter då inte.

Bostadsbörsen

2007-07-09T14:42:00.000+01:00

Finnes: Möblerad tvårummare nära centrum, hyra 5200 kr.

Sökes: Någon slags anständighet.

Idioter och andra

2007-07-08T21:39:00.000+01:00

BMW gör säkert bra bilar, de har i alla fall haft en strålande utveckling under de senaste tjugo åren och de kan ta bra betalt för sin produkt. Personligen anser jag att det är knarklangarbilar.

Nu har BMW tagit sin allra minsta bil, den Golf-liknande 1-serien och gjort den till en coupé. Varför? Vem i hela världen vill ha en minicoupé? Vem vill ha en liten, svindyr bil som försöker efterlikna en stor svindyr bil?

Idioter kommer alltid att finnas. Idioter med pengar kommer alltid att finnas. Idioter som köper idiotiska bilar kommer också alltid att finnas. Men de idioter med pengar som lägger ett enda öre på detta bilmissfoster tar idiotin till nya svindlande höjder.

De borde inte släppas in i en bilhall utan förmyndare och en röd näsa och stora skor.

Det kan ju också vara så att marknadsfolket hos Baader Meinhof Wagen har hittat ett kundsegment som enbart består av idioter som andra tillverkare struntat i och som inte kunnat tillfredsställa sina lustar sedan de slutat direktimportera Oldsmobile och andra amerikanska as. Men en sådan idioti kan jag förstå, USA har alltid lockat vissa, oavsett vilket skräp som kommer därifrån. Men denna coupé ...

Att jag sedan fortsätter läsa den bilblogg som i princip enbart skriver om denna bil kanske säger en del om undertecknad.

070707

2007-07-07T10:03:00.000+01:00

I dag sänder tv den mastodontlika Live Earth-galan. En mängd kända artister vill rädda jorden från växthuseffekten. Hur gör man då detta? Jo, man anordnar konserter i en rad städer jorden runt, flyger dit divorna och deras entourage, bygger stora scener som fraktas på stora långtradare och låter sig sponsras av både Coca Cola och Pepsi, två väldigt människo- och miljöovänliga storföretag. (MSN:s Internetsändning sponsras av Chevrolet!)

När allt detta är över så kan Madonna fortsätta åka privatjet mellan sina bostäder, tryggt förvissad om att hennes karma stärkts en del sedan sist och James Hetfield kan stajla med sin Hot Rod på parkeringen där Metallicas hundratusen turnélångradare lastas.

Alla initiativ välkomnas, utom hyckleri.

PS. I dag lyssnar vi så klart på 777 med Danzig. D.S.

"This is my last contract. It is where I belong" T.H. Maj 2006

2007-06-28T14:17:00.000+01:00

Jag har börjat smälta det nu, Thierry Henrys övergång till Barcelona. Alla som håller på Arsenal har ju fruktat för livet efter Henry nästan lika mycket som livet efter Wenger. Det känns dock mer och mer som om det faktiskt kan komma något gott ur detta elände, jag tror att Henry har passerat zenit, kvar finns små pytsar av briljans, en hel del frustration och många skadeuppehåll. Dagen som alla visste skulle komma kom lite tidigare bara. Men visst hade det varit bättre om han stått vid sitt ord.

Thierry Henry kommer nog aldrig att överträffas, inte i Arsenal, inte i Premier League. Har någon gjort en sådan säsong han gjorde 2003-2004? Hans elegans på planen är unik i världshistorien. Den bäste. Någonsin.

Det som är mest svårt för mig att förlåta är att han går till Barcelona, denna hycklande och nationalistiska koloss. Den klubben tror (och hoppas) jag får en tuff säsong, trots magnifik trupp.

Varken Viera eller Cole hade särskilt lyckade säsonger sedan de lämnade Arsenal. Kanske blir det så för Henry också. Jag vill inte ha tillbaka honom, men jag hoppas att ånrgar sitt beslut.

Varje dag. Resten av sitt liv.

Skåne, sommaren 2007 redux

2007-06-26T13:52:00.000+01:00

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2785&PERMALINK=664122

Skåne, sommaren 2007

2007-06-25T22:25:00.000+01:00

En långhelg i Skåne. Tyvärr blev det inte mer än så i år, jag börjar känna att jag behöver lite Skåne varje år, ungefär som man behöver D-vitamin från solljuset för att inte deppa ihop.

Det satsas i Skåne, det byggs överallt, folk kör fina bilar och bär dyra kläder. Havet är som ett våtvarmt omslag och doftar tång; i en park i Malmö sitter en man i bar överkropp och halsar en vinare; i det stora köpcentrat tutar en man i en permobil på en thailändsk familj, han kan köra förbi dem men tycks mena att de blockerar hans väg.

I Helsingborg har de byggt ett fyrahundra meter långt trädäck med solstolar vid havet, här i Uppsala nöjer man sig med att gräva upp en gata varje sommar. Men det går knackigt för HIF.

Det sägs ju att man inte ska ...

2007-06-10T20:18:00.000+01:00

... gene-re-li-sera. Men nog är det så att argentiska fotbollsspelare överlag är fuskare hela bunten. Jag har aldrig gillat deras landslag, inte sedan VM 90 då Caniggia sparkade vilt omkring sig. Maradona är fotbollens Bert Karlsson, han blir förlåten för allt bara för att han är en idiot.

Lionel Messi går redan i sin mästares fotspår, uppenbarligen räds han inte historien. Hans måljubel efter handsen var nästan lika vidrigt som Poulsens urskuldande gester efter slaget mot Rosenberg.

Jag hoppas innerligt att Real Madrid tar hem ligan i år.

PS.
Undantag: Esteban Cambiasso, Santiago Solari, Alfredo Di Stefano, Jorge Valdano, Walter Samuel, Gabriel Batistuta och Fernando Redondo (klacken på Old Trafford!). DS.

The Big Nowhere

2007-06-08T21:32:00.000+01:00

I dag skickade vi iväg dem, hela högen. Ut i sommargrönskan och ovissheten.

Jag har vaga minnen av min egen avslutning för tolv år sedan. Jag kommer ihåg en regnig champagnefrukost, klassrum, mössa, musik, kramar och den stora tomheten. Det var en ordentlig fest hela natten, det var minnesvärt. Jag gjorde allt med ett visst motstånd, för det var ju ingen studentexamen.

Dagen efter reste familjen till Grekland, jag hade en dag till innan det var dags för inryckning på I20 i Umeå. Det var tungt.

Det känns konstigt att som vuxen betrakta hela spektaklet; se blandningen av lycka och sorg i dessa unga ögon och känna hur var och en verkligen vill göra det mesta av denna dag samtidigt som de inser att det egentligen inte betyder ett dugg. Det är en dag som alla andra, det kommer fler dagar, fler fester, mer glädje och mer sorg.

Vi andra fikar och rycker på axlarna och längtar efter sommarlov och undrar hur vi ska orka till nästa år då nästa kull springer ut i den stora tomheten och skriker bort den ovisshet som surrar i deras unga sinnen.

Allt för konsten

2007-05-21T18:40:00.000+01:00

Hemkommen från jobbet och den kommunala kaffemaskinen inser jag vad min Gaggia betyder för mig. Jag tror inte enbart att det handlar om att jag kan förse mig med tjänlig dryck utan lika mycket om vetskapen om att jag har makten över mitt eget kaffe. I världens näst mesta kaffeland kan det inte vara helt oväsentligt.

Espressomaskinen fungerar som en slags katalysator, på gott och ont. Den förstärker min snobbism och ökar mitt förakt för slarvigt kaffemakeri, framför allt när man har mage att ta betalt för det. Gaggian får mig att löpa efter min egen vittring.

Samtidigt har maskinen förvandlat mig till en servil kaffeuppassare som alltid frågor hur många som vill ha espresso alternativt cappuccino (det är sällan någon som vill). Vill någon ha en skvätt så blir jag ofta kvar i köket en försvarlig stund och missar delar av konversationen kring fikat.

Jag tycker dock fortfarande om annat kaffe. Svenskt kaffe. Kaffe som kokas, kaffe som man dricker mycket av, som i det närmaste kan betraktas som måltidsdryck. Men det blir allt svårare att fördra med robotkaffe som ängsligt anpassats sönder av Kaffeknappen och andra. Jag vill inte dela kaffe med andra. Jag försvarar rätten till mitt eget kaffe.

Männer die Frauen hasst

2007-05-18T16:44:00.000+01:00

Efter att ha försökt stå emot hypen ger jag upp och läser Stieg Larsson. Och visst, det är ett skickligt hantverk på habil journalistprosa men jag stör mig enormt på all name-dropping. Det är en sak om Andres Lokko gör det men det fungerar illa när äldre män droppar friskt i kriminalromaner. Skriv att någon söker på nätet, skriv inte: "Hon gick in på internetsidan www.google.com". Hallå, Internet är skitgammalt! Det är iBooks hit och PowerBooks dit. Hur mycket betalar Apple förlaget?

Som vanligt är bilmodeller helt ointressanta för författaren. Man kör "en gammal Volvo".

Är detta en ny trend? Reklamfinansierad litteratur. Då vill jag inte längre
vara med.

Kanske borde jag ta min Trek FX7100 till ICA för att handla middag. Bäst att inte glömma min Sony Ericsson K610i i fall någon ringer. Det finns ju en del recept på www.tasteline.se. Mitt VISA-kort kan jag nog lämna hemma, jag tog ut kontanter hos Swedbank igår eftersom plånboken förstörde formen på min Hugo Boss-kostym.

Tro inte att jag överdriver.

The Gauntlet

2007-05-13T08:44:00.000+01:00

Med åren blir det allt mer tydligt att det är svårt att hålla på sina principer. Det är ganska länge sedan jag bojkottade McDonalds, det var betydligt lättare i Piteå än i Uppsala. I dag inser man det praktiska i att kunna stanna till efter E4:an för en snabb matrast; toaletterna är fräscha och det finns alltid skötbord (Einar får dock inga hamburgare). Men jag tycker fortfarande inte om McDonalds. Stefan Holm är en svikare som låter sig sponsras av dem.

I går anordnade McDonalds en liten löpartävling för barn längs gågatan, Olympic Day eller nåt. Det är klart att barnen tycker om det, nummerlappar, ballonger, clowner och säkert något litet pris. Men jag förstår inte föräldrarna.

Fattar de inte varför McDonalds gör detta? Fattar de inte att de handlar om att plantera ett varumärke hos små barn, att med brännjärn märka deras medvetande för livet. Barnen ska ha roligt och helst bli beroende av fett och snabbmat. Att påstå att McDonalds, trots satsningar på fettsnåla alternativ och sponsring av idrott, vill främja folkhälsan är som att säga att nazisterna i alla fall byggde fina motorvägar.

Jag finner det oerhört svårt att tro att McDonalds lilla gatlopp var den enda roliga aktiviteten för barn som anordnades denna lördag i Sveriges fjärde stad så varför väljer föräldrarna detta åt sina barn. För att det är bekvämt? För att de inte bryr sig så länge barnen tycker det är roligt. Grupptryck?

Som vuxen har man möjligheten att göra val och reflektera över dem, det kan inte barnen och så länge vuxna inte medvetet gör insiktsfulla val med barnens bästa för ögonen kommer ingenting någonsin att bli bättre. Då kan man lika gärna bjuda hem storföretagen och låta dem inreda barnens rum med sponsorprylar.

Alla föräldrar som låter sina barn leka i hamburgerkedjors regi borde skämmas. Ronald McDonald gör bara sitt jobb men föräldrarna har ett val, det har inte barnen.

Perpetuum mobile

2007-05-10T20:20:00.000+01:00

Häromkvällen var det årstämma i bostadsrättsföreningen. Efter ett par år i styrelsen har jag trappat ned i valberedningen men nu kände jag att jag ville pensionera mig helt, det är dags för nya krafter att ta över. I bland är enda sättet att slippa en uppgift att välja en annan uppgift, därav valberedningen, men det kan också leda till en evighetslång rundgång.

När mötet var slut var jag vald till revisor.

Jag undrar vad det blir nästa år, om vi nu mot all förmodan bor kvar. Jag har nog haft alla poster utom vicevärd. Det är konstigt egentligen, vi har 101 medlemmar men det kommer bara ett 20-tal på stämman, trots mat från Hambergs (och tanter som tuggar med öppen mun). Och det är alltid de mest upptagna som kommer, ingen har tid att engagera sig i styrelsen.

Styrelsen borde ta några idiotbeslut för att väcka drönarna. Om man inte röstar ska man inte gnälla.

Veckans siffra

2007-05-07T20:25:00.000+01:00

2% Den del av Estlands areal som utgjordes av sovjetiska militärbaser fram till självständigheten.

Självömkan

2007-05-07T20:05:00.000+01:00

Första dagen på jobbet efter åtta veckor av föräldraledighet. Kanske var det symptomatiskt att det regnade.

Det var rätt okej, förutom att dagen aldrig ville ta slut. Jag satt och drack kaffe vid halv tre och det kändes som om jag varit på jobbet en vecka. Tiden segade sig fram men jag tycker att det borde vara tvärtom. Dessvärre upptäckte jag att terminen väldigt snart är slut, jag kommer att hinna göra en tredjedel av det jag planerat, särskilt med alla nationella prov (i andra ämnen än mina) som stjäl tid.

R använde ordet "honkers", vilket var roligt. Den tredje fadern kallas för "Il Papino", vilket också är kul. Ett sådant artistnamn vill jag också ha, trots att det låter som namnet på en pizzeria.

Så här i avtalstider tycker jag det är på sin plats med en bild från 1 maj i Sundsvall. Just like back in ´09.

Kommunistkritik (fotat i Flogsta)

2007-04-23T19:58:00.000+01:00

Stenhård affisch från Revisioni ... Revolutionär Kommunistisk Ungdom. Vilken copywriter kom på detta? Vad vill de säga? Är personen på bilden lämplig för arbete? Vilka jobb söker han? Är samhället ruttet bara för att kidsen inte får jobb? Här kommer några förslag om RKU vill utöka kampanjen:

Jag dansar varje dag - men det kommer inget regn.

Jag väntar varje dag - men det kommer ingen post.

Jag går och går - men jag kommer aldrig till dörren.

Borgarklassen darrar

Konsumtionskritik

2007-04-23T19:27:00.000+01:00

Den senaste tiden har det debatterats handväskor och man har talat om konsumtionskritik och nymoralism.

Jag är konsumtionskritisk. Jag konsumerar. Jag är kritisk.

Jag kan inte påstå att jag hängt med så värst mycket, jag tycker Peter Englunds påminnelse var läsvärd. Så länge vi har ett kapitalistisk system så kommer folk att sukta efter handväskor i 70 000-kronorsklassen. Jag har principiellt inget emot att folk köper dyra handväskor mer än att jag tycker det är onödigt, men visst finns det ett genusperspektiv på detta, fler förfasar sig över priset på kvinnors modeattiraljer än på mäns motordrivna leksaker.

Det är klart att man har för mycket pengar om man köper så dyra handväskor men egentligen tycker jag nog att det är värre med folk som har pengar och inte använder dem, som inte anser sig ha råd. De borde ge bort dem istället. Lyxkonsumenterna smörjer bara systemet, pengar ska ju cirkulera.

Snåljåparna är nog för få för att hota kapitalismen men de är ett värre hån mot alla som tvingas vända på slantarna än Susanne Ljung et consortes.