En mycket liten människa

Förutom att åtta års helvete i Vita huset är över är detta veckans hittills bästa nyhet. Han kanske ska satsa på projekt i diktaturer som Singapore i staehlet.

Än har han inte konkat, men det är förhoppningsvis ett litet steg på vägen.

Indiefarbror II

Att bli äldre handlar nog mycket om att mer och mer fastna i sitt förflutna. Att det fortfarande finns människor som gillar Rock-Ragge och Spotnicks handlar om att det var den musik de hörde när de var i precis rätt ålder för att påverkas, tonåren, den senare delen.

Jag begrundar detta medan jag lyssnar på P3 live med Bear Quartet och inser hur lyckligt lottad man varit. Hade jag vuxit upp under 60-talet hade jag förvisso kunnat se Jimi Hendrix i någon folkpark eller efterfesta med Rolling Stones men det är mer troligt att jag suttit hemma och lyssnat på Beatlesepigoner eller lagerarbetare som sjunger om Cadillac och baby och annat de inte visste ett dugg om, annat än att det kom från Amerika.

Mitt 1990-tal (andra halvan) var, vågar jag påstå, en fantastisk musikepok. Jag är inte säker att musiken i sig var så mycket bättre än senare års men jag tror det var först då som svensk musik var minst lika bra som sina engelskspråkiga förebilder, i många fall bättre. De bästa banden fanns ofta i samma eller i angränsande län och de största konsertupplevelserna kunde vara ett extranummer en ljus och sommarnatt som fortfarande utgör små madeleinekakor var gång man hör Jari Hapalainens omisskännliga tonbroderi.

Kanske var det i viss mån bättre förr, alla fall var jag mer mottaglig för musik, men så hade man också andra prioriteringar i livet. Jag hade bara turen att tajma in en storhetstid som nog aldrig kommer tillbaka även om den fostrat många av dagens musiker.

Det enda jag grämer mig över är att jag aldrig fick se The Afghan Whigs.

***

Trots sin odiskutabla begåvning hade Hello Saferide inte varit ens hälften så bra utan Andreas Mattsson. Jag tycker ofta att musikproducentens roll är överskattad men i det här fallet lyfter Popsicle-soundet musiken till oanade höjder som faktisk minner om fornstora dar i den där Koppomstudion. Jag hoppas verkligen att samarbetet fortsätter, det är dags att lämna Peter Jöback nu.

Skräp?

Kirk Hammet säger i en intervju att Mp3-filer låter skit. Han vill så klart inte att folk ska ladda ner deras nya skiva.

Men. En man som deltagit i inspelningen av ... And Justice for all kan aldrig någonsin ha synpunkter på ljudkvalitet. Däremot bör han överväga bandana eller keps.

Indiefarbror

En gren jag brukar excellera i är döma på förhand, det gäller både personer och materiella ting. Jag utgår ofta att sådant jag inte känner till är dåligt. Det känns bäst så.

Däremot blir min glädje så mycket större när jag inser att jag haft fel, det händer inte ofta, men när det väl gör det är det en känsla som närmast kan liknas vid en mild berusning. Jag har i åtminstone ett år stört mig ohejdat på fenomenet Annika Norlin. Hon har varit överallt. Jämt.

Annika Norlin har varit i varenda tidning, hon verkar ge ut en skiva om dagen, hon bloggar och ALLA andra artister tycker att hon är så bra, så bra.

Att Hello Saferides nya skiva är producerad av Andreas Mattsson gjorde mig lite nyfiken, så ... jag lyssnade lite ... och, ja. FÖRLÅT ANNIKA! Du är faktiskt bra! I alla fall på More Modern Stories From Hello Saferide.

Besqab

Som konsument har man i Sverige en förhållandevis stark ställning. Vi har en bra lagstiftning på området, man kan reklamera dåliga produkter och vända sig till konsumentverket och man får problem med ett företag. Dessutom – och detta är inte att förakta – kan man som konsument sätta press på företag genom att helt enkelt börja handla hos konkurrenterna i stället, en liten finess marknadsekonomin faktiskt har. Vill man tjäna pengar måste man värna om sina kunder helt enkelt.

Denna urkapitalistiska princip verkar dock inte gälla alla. Byggföretag verkar ha slängt denna grundregel överbord för länge sedan, tillsammans med skattemoralen. En byggfirma behöver aldrig passa tider, vara serviceinriktade eller be om ursäkt för att man gjort fel.

Antingen är konkurrensen för dålig eller så är konsumenterna helt enkelt för svaga vilket är konstigt eftersom det handlar om så mycket pengar. Det är en sak att vara missnöjd med en beställning från CDON.com, en helt annan sak att köpa hus för ett par miljoner.

När vårt hus byggdes lade byggfirman in fel golv, ett riktigt skitgolv var det. Efter två är har man gått med på att byta ut halva golvytan och ersätta resten med struntsumma. Hade inte förening legat på som iglar hade ingenting hänt.

Har man visat förståelse för vårt missnöje? Nej.

Har man beklagat ”misstaget”? Nej.

Kommer jag någonsin att rekommendera någon att ha något som helst samröre med Besqab?

Aldrig någonsin.

Inte riktigt örat mot marken

Jag cyklade in till stan i dag med E för att lämna in en trasig jacka (skärpning, Ö-vik) och hamnade på Musikörats utförsäljning. Jag har alltid gillat Musikörat som ”idé”, en härlig lokal, fylld av musikentusiaster, obskyra skivor och maffiga boxar.

Tyvärr har Musikörat länge varit Uppsalas sämsta skivaffär, när jag var mer aktiv som skivköpare hade de aldrig vad jag var ute efter och i de flesta fall hade de inte hört talas om det heller, vilket personalen så klart vilje dölja.

Det var 50% på allt, jag fann Scorseses bluesdokumentär, en samlingskiva med The Isley Brothers och en skiva med Josh Rouse, allt mycket prisvärt om man inte ser till det ordinarie priset som för Josh Rouse låg på 199 kr. Då kan man inte sörja skivbutiksdöden.

***

Vad är det som händer i Finland? Krossade rutor och stenkastning i Gottsunda i jämförelse ett så oerhört litet problem.

Vöre vale, vöre vale ...

Det finns många orsaker att oroas över den friskolepolitik som förs i Uppsala. Jag vill att skolan ska förbättras och jag tycker att kommunen ska ha press på sig men jag tycker inte att skolor ska drivas i vinstintresse av stora koncerner som sväljer allt mer och försämrar konkurrensen. Jag tycker inte heller att gratis dator och centralt läge ska locka elever i stället för utbildade lärare och bra utbildning.

Men det absolut värsta med de tusentals friskoleplatser som alliansen beviljar i en kommun med sjunkande elevunderlag är att vilka tomtar som helst får driva skola. Doctrinagymnasiet är en följetong av trassel och ägare som har skatteskulder och bråkar med allt och alla. Som vanligt är det eleverna som hamnar i kläm.

Principer och ideologi får gå före allt annat, t.ex. rätten till en bra utbildning och valuta för skattepengarna. Jag har aldrig längtat så mycket efter ett valår.