Jag har länge varit sugen på Ridley Scotts korstågsepos, mest för att kunna använda den i undervisningen men det blev aldrig av att köpa den till skolan. En dag följde den med mig hem från ICA Maxi. Några större förväntningar hade jag väl inte, men jag blev ändå besviken. På papperet ser det bra ut: stor budget, muslimerna är snälla (i synnerhet Saladin), de kristna är trångsynta och aggressiva och hjälten vacklar i tron. Visst finns det politiska paralleller till dagens politiska läge men det förhindrar ändå inte att detta är en platt äventyrsfilm med en osannolik hjälte, en smed som vips blir en fullfjädrad riddare som brinner för mänskliga rättigheter.
Om filmen är tunn är det ännu värre med extramaterialet, till dokumentärer förklädda reklamfilmer som säger sig reda ut vad som är historisk fakta och vad som är Hollywood. Slutsatsen blir föga överraskande: Välj själv! Leve relativismen.
I dessa "dokumentärer" talar personer från obskyra universitet i USA om korstågen som om de undervisar en förskoleklass och allting upprepas i fall man skulle råka missa något. Det allra värsta är när skådepelare kommer in som historiska experter och berättar hur det verkligen var. Den där alven Bloom talar om hur viktig filmen är och hur den undviker Hollywoodklichéer. Är inte bara det en kliché? Om ni nu har så jävla mycket att säga -go indie! Sluta spela in piratfilmer!
Kingdom of Heaven ger en nyanserad bild av islam, i alla fall i jämförelse med andra storfilmer, t.ex. Peter Jackson fascistoida Ringen-trilogi där Aragorn samlar "men of the West" mot orcher med kroksablar. En annan bra sak är att jag i framtida löneförhandlingar kan påpeka att jag skänkt en film till skolan (jag ska inte se den igen och det finns en bra scen).
Men tänk att en film som är nyanserad i sin skildring av islam blir uppmärksammad för just detta när det är motsatsen som verkligen borde diskuteras.
