Dragarbrunn

I dag besökte jag Uppsalas nya galleria, Galleria Dragarbrunn. Den ligger som namnet antyder på Dragarbrunnsgatan, detta Uppsalas motsvariget till Gulag i det att det är en mycket otrevlig plats att vistas på. Dragarbrunn är inte bara Uppsalas statistiskt farligaste plats att vistas på under helgnätter, det är också en gata igenproppad av lokaltrafik och med trottoarer som inte går att ta sig fram på eftersom de också är igenproppade av lokaltrafikens resenärer.

Om man står helt stilla blir man inte hindrad, men då kvävs man av dieselavgaser.

Gallerian var ganska menlös. Den hade en affär som sålde heminredning. Kändes kul och fräscht.

Därför är jag misantrop

http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=62484

Du vet att det börjar gå utför när du ...

... blir irriterad på att musiken som spelas i affärer är för hög.

... stör dig på en fjortis som kör mc utan ljuddämpare och utan hjälm i kvarteret. Inte ens dagen efter kan du släppa det. Särskilt när du ser honom igen och vill ringa polisen.

... vill dricka upp dina Ålandsbärs för att göra plats i garderoben (och tycker att Sort Guld egentligen är för starkt).

... väger dig varje morgon.

... viker tvätt sittande framför datorn.

... tycker att varmkorv är "festmat".

... köper en bok om Gunnar Leche.

Bodil Malmstens roliga historia

En gammal dam hittar en pingvin på gatan. Damen tar pingvinen till polisstationen och frågar vad hon ska göra med den.

”Ta den till zoo”, säger tjänstgörande poliskonstapeln.

En tid senare möter polisen den gamla damen tillsammans med pingvinen ute på stan.

”Jag trodde jag sa att ni skulle ta den till zoo”, säger polisen.

”Det gjorde jag också,” säger damen. ”Och nu ska vi gå på bio.”

Blandband

1. If I Ever Feel Better – Phoenix
2. Summer Days – Phoenix
3. Freeze The Saints – Stephen Malkmus
4. Losing My Religion – Tori Amos
5. I Don’t Like Mondays – Tori Amos
6. Bittersweet Soul Music – Tower of Power
7. Soul Vaccination – Tower of Power
8. You Put Something Better Inside Of Me – Rod Stewart
9. Spit On A Stranger – Kathryn Williams
10. Revelation – Charles Earland
11. Sunny – James Brown & Dee Felice Trio
12. Trying To Get To You – Arnold Blair
13. One By One - Wilco & Billy Bragg
14. Someday I Suppose – The Mighty Mighty Bosstones
15. Detroit Rock City - The Mighty Mighty Bosstones
16. Robbing Peter, Paying Paul – Giants Chair
17. Ghost Of A Good Thing – Dashboard Confessional
18. Time´s Arrow – The Weakerthans
19. Love Is Stronger – Sebadoh
20. Here Comes My Baby – The Mavericks
21. Memphis Tenessee – Elvis
22. Oh Happy Day – Mike Curb Congregation

Elegi

Jag tror det var författaren Bo Bergman som beskrev ett besök i sin gamla studieort Uppsala som att möta sig själv som främling. Det blir lätt så med hemstäder också, det mesta är bekant men man känner sig ändå som en besökare.

Jag har inte bott i Piteå på tio år och det börjar verkligen märkas nu. De första årens nedlåtande kommentarer som bara ungdomligt övermod kunde åstadkomma har gått över i en slags förvirring. Jag känner platserna och gatorna men människorna är mig främmande.

Min stad har förändrats förvånansvärt lite. Affärer byter plats med varandra, några nya dyker upp, en och annan slår igen. De jämnåriga som stannat kvar har blivit gamla och tjocka och har skaffat en massa barn (eller en massa tatueringar).

Torget som som är lika unikt och förstört som Uppsalas bär vissa minnen. Jsg kommer ihåg att jag och A. satt på trappan utanför muséet efter att ha köpt Popsicles Abstinence på Hit It, det bör ha varit våren 1994. Det var soligt men blåste kallt. Jag tror att vi åt glass.

Jag tycker fortfarande mycket om den skivan.

Let the right one in, let the old dreams die ...

Har de senaste dagarna läst John Ajvide Lindqvists två skräckromaner, Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda trots att jag inte är någon skräckläsare. Stephen Kings Jurkyrkogården läste jag i samband i med en fempoängskurs i populärlitteratur och som allt annat som King skrivit så spårar den ur fullständigt: Frankenstein möter Swamp Thing.

Ajvide Lindqvist kan man dock läsa som romaner i sin egen rätt. Jag blir inte skrämd. Jag sover orubbad när jag läst färdigt för kvällen, men böckerna har ett sug som riktigt bra deckare brukar ha. Man läser ut dem på två dagar. För att det är svårt att låta bli.

Visst finns det en rad klichéer: ständiga upprepningar av substantivet "hinna", det är hinnor hit och hinnor dit och han citerar så klart Morrissey, men det kan man leva med. Språket är utmärkt och jag tror att om man ska skriva skräck på svenska så måste man skriva som John Ajvide Lindqvist, placera skräcken i en ursvensk vardag med små medel, undvika de stora effekterna.

Att jag sedan inte blir skrämd beror nog på att jag tycker att det finns otäckare saker än levande döda och vampyrer i Blackeberg. Verkligheten överträffar alltid dikten.