Om muhammedbilder

Nu har rondellhundshysterin nått Uppsala. Jag kan tycka att det är onödigt med provokationer som man vet kommer att riva upp starka känslor men yttrandefriheten måste försvaras. Det blir ju direkt komiskt när Egyptens ambassadör kommer med förslag på lagändringar som skall skydda islam från kränkningar. Snacka om att kacka i eget bo.

Det är förvånande att inte fler (om ens någon) har tagit upp den absolut enklaste lösningen på allt tjafs om kränkta religioner, nämligen att avskaffa religionsfriheten, framför allt om den enbart tolkas som ett skydd för trosinriktningar. Vi har yttrandefrihet och den tillåter att folk får tro på vad de vill så länge de inte gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp (och islam är INTE en folkgrupp, lika lite som judar utgör en ras).

Avskaffa religionsfriheten. Sedan får muslimska föreningar, ambassadörer och Åke Green tycka vad de vill. Vi ska få tycka vad vi vill men vi måste också tåla motstånd och ifrågasättande, hur dumma de än kan tyckas vara. "Kränkt" måste vara svenskans mest överutnyttjade ord.

Jag tror det vara Rowan Atkinson som i ett tal i till överhuset menade att rätten att förolämpa trots allt är viktigare än rätten att slippa bli förolämpad. Den förra hör samman med öppenhet, den senare med förtryck.

Tyvärr medverkar den svenska pressen till det höga tonläget och inskränktheten när man envisas med att tala om den "muslimska världen". Vilken muslimsk värld? Iran och Pakistan? Inte världens folkrikaste muslimska stat Indonesien? Eller Indien som har fler muslimer än Pakistan? Den finns ingen "muslimsk värld" lika lite som den finns en "kristen värld". Vatikanen och Sverige är t.ex. bara överens om att toapapper ska vara på rulle. Och att påven har en lustig hatt. Inget annat.

Källarmys

Likt en åldrande Ulf Lundell (här ska det vara en länk till dagens DN men de verkar inte ha uppdaterat så mycket idag, jag får hänvisa till papperstidningen) bestämmer jag mig för att röja bland gamla samlingar. Det är inte åldersnoja utan ren och skär utrymmesbrist som får mig att ställa en mängd tidsskrifter i pappersinsamlingen. Jag förmår inte slänga allt men alla biltidningarna ryker, de är ändå inaktuella i det ögonblick man läst ut dem

Jag har aldrig läst om dem heller.

Jag vet också att denna insats är en droppe i havet. Det finns annat som jag borde slänga men som jag inte riktigt klarar av att skiljas från. Dessa tidningar får väl ses som en förövning inför större prövningar.

Jag hittade också denna raritet som hörde till familjens första microvågsugn. På något sätt säger den en hel del om 1980-talet. Undrar hur många som satsade seriöst på mikrorätterna, rostbiffen ser ju smaskig ut ...

Ridley Scott vilse igen

Jag har länge varit sugen på Ridley Scotts korstågsepos, mest för att kunna använda den i undervisningen men det blev aldrig av att köpa den till skolan. En dag följde den med mig hem från ICA Maxi.

Några större förväntningar hade jag väl inte, men jag blev ändå besviken. På papperet ser det bra ut: stor budget, muslimerna är snälla (i synnerhet Saladin), de kristna är trångsynta och aggressiva och hjälten vacklar i tron. Visst finns det politiska paralleller till dagens politiska läge men det förhindrar ändå inte att detta är en platt äventyrsfilm med en osannolik hjälte, en smed som vips blir en fullfjädrad riddare som brinner för mänskliga rättigheter.

Om filmen är tunn är det ännu värre med extramaterialet, till dokumentärer förklädda reklamfilmer som säger sig reda ut vad som är historisk fakta och vad som är Hollywood. Slutsatsen blir föga överraskande: Välj själv! Leve relativismen.

I dessa "dokumentärer" talar personer från obskyra universitet i USA om korstågen som om de undervisar en förskoleklass och allting upprepas i fall man skulle råka missa något. Det allra värsta är när skådepelare kommer in som historiska experter och berättar hur det verkligen var. Den där alven Bloom talar om hur viktig filmen är och hur den undviker Hollywoodklichéer. Är inte bara det en kliché? Om ni nu har så jävla mycket att säga -go indie! Sluta spela in piratfilmer!

Kingdom of Heaven ger en nyanserad bild av islam, i alla fall i jämförelse med andra storfilmer, t.ex. Peter Jackson fascistoida Ringen-trilogi där Aragorn samlar "men of the West" mot orcher med kroksablar. En annan bra sak är att jag i framtida löneförhandlingar kan påpeka att jag skänkt en film till skolan (jag ska inte se den igen och det finns en bra scen).

Men tänk att en film som är nyanserad i sin skildring av islam blir uppmärksammad för just detta när det är motsatsen som verkligen borde diskuteras.

Föräldraledighet

Färjelainen

Jag kommer aldrig att känna mig hemma på en Finlandsfärja. Det är patetiska palats för nästan allt jag tycker illa om.

Samtidigt har jag dåligt samvete för att jag ser ner på detta, som om det vore en normal värld för andra eller en värld jag lämnat. Jag tror dock att det är få som omfamnar hela konceptet, som älskar allt från att dricka öl i en billig sportpub halv tio på förmiddagen till att lyssna på dansband i Seaside Café och stirra ut genom panoramafönstren.

Folk försöker få tiden att gå medan de reser och det vet rederierna att ta betalt för. Men tänk vad mycket skit man skulle slippa om folk läste böcker under sina resor.

Sådär. Nu fick jag dåligt samvete igen. Vill man slippa klassperspektiv ska man stanna hemma. Men jag tycker faktiskt att jag och alla andra förtjänar bättre och jag tar mig rätten att tycka det åt andra.

Cykelloppet i Åbo gick bra trots att de snålade med maten under banan. Jag åt mest torkad frukt under de 24 milen och trodde inte jag skulle klara mig så bra. Vidrig motvind i sex, sju mil och ändå cyklade vi på rekordtid. Det blir fler lopp, men inte Myllyn pyöräliy. Been there, done that.

Det är trevligt i Finland, men deras städer är fulare än våra. Men de kan i alla fall skylla på kriget.

Löften från höften

Jag är inte den som brukar ge en massa nyårslöften, inte för att jag är dålig på att hålla löften utan snarare för att jag inte tycker att man måste basunera ut allt man tänker göra.

Jag tänkte göra ett undantag och ge några löften, små löften som inte på något sätt är livsavgörande. Nu kan jag hållas till svars.

1. Om Einar kan gå före sin ettårsdag ska han få 1.000 kronor.

2. Om vi någon gång skaffar ett sommarställe ska jag flytta alla mina deckare dit (gäller ej James Ellroy).

3. Jag ska aldrig ta ett SMS-lån.

4. Jag ska aldrig börja knarka.

5. Jag ska dricka betydligt mindre flaskvatten. San Pellegrino kanske jag köper någon enstaka gång.

Smooth Operator

Vilken bild är tagen först?