Den senaste tiden har det debatterats
handväskor och man har talat om konsumtionskritik och nymoralism.
Jag är konsumtionskritisk. Jag konsumerar. Jag är kritisk.
Jag kan inte påstå att jag hängt med så värst mycket, jag tycker Peter Englunds
påminnelse var läsvärd. Så länge vi har ett kapitalistisk system så kommer folk att sukta efter handväskor i 70 000-kronorsklassen. Jag har principiellt inget emot att folk köper dyra handväskor mer än att jag tycker det är onödigt, men visst finns det ett genusperspektiv på detta, fler förfasar sig över priset på kvinnors modeattiraljer än på mäns motordrivna leksaker.
Det är klart att man har för mycket pengar om man köper så dyra handväskor men egentligen tycker jag nog att det är värre med folk som har pengar och inte använder dem, som inte anser sig ha råd. De borde ge bort dem istället. Lyxkonsumenterna smörjer bara systemet, pengar ska ju cirkulera.
Snåljåparna är nog för få för att hota kapitalismen men de är ett värre hån mot alla som tvingas vända på slantarna än Susanne Ljung et consortes.
Stenhård affisch från Revisioni ... Revolutionär Kommunistisk Ungdom. Vilken copywriter kom på detta? Vad vill de säga? Är personen på bilden lämplig för arbete? Vilka jobb söker han? Är samhället ruttet bara för att kidsen inte får jobb? Här kommer några förslag om RKU vill utöka kampanjen:
