Halvkvävd rättelse

Jag hörde delar av Göran Hägglunds sommarprogram och jag blev lite överraskad av musikvalet: Stones (inte Start Me Up!), Elvis Costello och Nationateatern bl.a.

I övrigt var det precis så förutsägbart som man kunde tro, ung man växer upp i arbetarklass och bruksmiljö (därför måste man bli höger), ung man ser hur de har det bakom järnridån (därför blir man höger, DDR är ju som Sossesverige), ung man vill understryka att demokratin är viktig och att alla är lika mycket värda (därför blir man höger, motarbetar homosexuella, motarbetar ett sekulärt samhälle och inför vårdnadsbidrag för att ca 5% i några storstadskommuner inte vill jobba.

Någonstans kan jag ända tycka att Hägglund är värd ett vettigare parti.

Tvillingsjälar

I dagens DN påannonseras dagens sommarpratare, kd:s Göran Hägglund, med en liten notis. Hägglund lyfter fram sina tre stora intressen: böcker, musik och idrott. Det slår mig att det är ganska likt mig, det där. Jag har nog missbedömt Göran Hägglund, jag har alltid trott att hans intressen var att montera ner välfärden, att knacka bögar och att säkerställa patriarkatets fortlevnad.

Tänk vad fel man kan ha! Vi är ju ganska lika!

Undrar vad han lyssnar på? Han har säkert en stor skivsamling och flera hyllmeter med fanzines och musiklitteratur. Och litteraturen ... Jag slår vad om att Thomas Mann är en favorit. Och Borges, noveller och essäer passar väl en upptagen partiledare.

För det kan väl inte vara så att Göran Hägglund är så förutsägbar att han läser deckare och gillar Beatles? Och friidrott? Allsvenskan?

Jag slår på P1 och kollar.

Det var kul så länge det varade

Inom kort kommer Åke Edwardsons sista bok om Erik Winter och Ian Rankins sista bok om John Rebus, Exit Music, kom för en tid sedan. Jag ska läsa dessa men sedan är det slut med kriminalromanerna.

Jag har tyckt om att läsa deckare och jag har haft mina författare som utgjort en promille av det totala utbudet. Och det är det enorma utbudet som framkallar kvävningskänslor trots att jag inte behöver läsa skiten. Deckarna finns överallt och eftersom det är deckare verkar det inte finnas några kvalitetskrav, det räcker med att du är kvinna och har en akademisk utbildning samt kan skriva om bisarra likfynd. Det bör gärna handla om poliser med jobbigt familjeliv, den försupne operaälskaren är ute.

Kriminalromanen har utvecklats mycket sedan Agatha Christies tid och blivit betydligt mer socialrealistisk och det är det som jag gillat hos mina kriminalromaner, de förklarar inte allt, att mördaren är fast löser inte det grundläggande problemet, en polis löser ingenting ensam. Den klassiska pussedeckaren med en genial detektiv är lika veklighetstrogen som böckerna som bygger på Star Trek.

Jag tror genren har nått vägs ände i Sverige, nu när den siste kompetente författaren har lagt ner. Kvar finns bara epigoner och lycksökare, bottenskrapet från en tunna som varit tom sedan länge.

Leif GW Persson finns ju kvar, kanske kan han få mig att göra ett undantag.

För övrigt önskar jag Camilla Läckberg en svår och långvarig skrivkramp.

Besatthet

En kille som gillar pizza.

Skåne, juli 2008

Tomelilla har ett aktivt föreningsliv.

Världens största Hasseåtage-museum.

Österlen.

Usel liknelse. Sidenscarf!

Only in Skåne.

Sommarfynd!

Vid Ulva kvarn finns ett riktigt intressant antikvariat. Det är inte så att jag kommer att vallfärda dit varje lönehelg men det är klart bättre än den sedvanliga rundgången av gammalt skräp som bjuds ut, hade vi inte haft med oss ett barn hade jag gått runt där länge.

Vi sidan av en elegant konstaffisch och Kjell-Albin Abrahamsons utmärkta ”Polen – Diamant i aska” var det stora fyndet en publikation av Bill Sweetman, enligt omslaget ”the world’s most preeminent journalist on black-budget aircraft”. Black-budget är sådant Pentagon inte vill att omvärlden ska veta att man lägger pengar på.

Boken handlar om Aurora, USA:s topphemliga superplan som ska ersätta det gamla SR-71 som pensionerades 1990 och utan att flygvapnet protesterade! Ett faktum som författaren menar tyder på att man har en ersättare redo i största hemlighet. Och det är faktisk intressant läsning: Allt är topphemligt, det enda som tyder på att Aurora verkligen existerar är en observation av en flyplansexpert samt mystiska ljudbangar över Mojaveöknen (just det, där Area 51 ligger).

Jag blir alltid lika glad av att hitta oväntade böcker om väldigt smala ämnen som ofta är oväntat läsvärda. Bill Sweetman är både tekniknörd och konspirationsteoretiker - inledningskapitlet heter Would your government lie to you? Dessutom är omslaget fantastiskt, som hämtat från ett sci fi-magasin från 1960-talet.

Bill Sweetman har tydligen haft rätt om hemliga flygplan förr, t.ex. stealthplanet F-117. Så håll utkik efter svarta supernabba trianglar på himlen!

Kom inte hit, ni luktar skit!

Det mesta som kan sägas om FRA-lagen är nog redan sagt men det som förvånat mig mest – förutom att så många är besvikna på s.k. liberaler, ett begrepp som varit urholkat rätt länge – är att man fäste så stor tilltro till centerpartiet. Centern har aldrig varit liberalt, de må ha tagit bort rashygienen ur partiprogrammet men det är fortfarande ett parti för bönder och landsbygd och därigenom antiliberalt t.o.m. ur ett borgerligt perspektiv.

Fredrik Federley valde nog parti efter karriärmöjlighet snarare än ideologi och jag hoppas innerligt att hans patetiska snyftande i talarstolen avlägsnar honom ur Riksdagen 2010, men hans hyckleri är bara symptomatisk för lejonparten av det ”liberala” Sverige. Jag är mer överraskad av Birgitta Olssons feghet.

Maud Olofsson lyckades dölja över den värsta lagårdslukten vid förra valet, men centern är inte ett liberalt parti, personlig integritet är inte viktigt för dem (inte kriget mot terrorismen heller). Centern vill bevaka att EU:s jordbruksstöd hamnar rätt, att kossorna ska få fortsätta fisa bort polarisen och att bönderna ska få fortsätta övergöda Östersjön.

Vi får se om något annat parti vill ha Federley när han upptäcker detta.