Halvkvävd rättelse

Jag hörde delar av Göran Hägglunds sommarprogram och jag blev lite överraskad av musikvalet: Stones (inte Start Me Up!), Elvis Costello och Nationateatern bl.a.

I övrigt var det precis så förutsägbart som man kunde tro, ung man växer upp i arbetarklass och bruksmiljö (därför måste man bli höger), ung man ser hur de har det bakom järnridån (därför blir man höger, DDR är ju som Sossesverige), ung man vill understryka att demokratin är viktig och att alla är lika mycket värda (därför blir man höger, motarbetar homosexuella, motarbetar ett sekulärt samhälle och inför vårdnadsbidrag för att ca 5% i några storstadskommuner inte vill jobba.

Någonstans kan jag ända tycka att Hägglund är värd ett vettigare parti.

Tvillingsjälar

I dagens DN påannonseras dagens sommarpratare, kd:s Göran Hägglund, med en liten notis. Hägglund lyfter fram sina tre stora intressen: böcker, musik och idrott. Det slår mig att det är ganska likt mig, det där. Jag har nog missbedömt Göran Hägglund, jag har alltid trott att hans intressen var att montera ner välfärden, att knacka bögar och att säkerställa patriarkatets fortlevnad.

Tänk vad fel man kan ha! Vi är ju ganska lika!

Undrar vad han lyssnar på? Han har säkert en stor skivsamling och flera hyllmeter med fanzines och musiklitteratur. Och litteraturen ... Jag slår vad om att Thomas Mann är en favorit. Och Borges, noveller och essäer passar väl en upptagen partiledare.

För det kan väl inte vara så att Göran Hägglund är så förutsägbar att han läser deckare och gillar Beatles? Och friidrott? Allsvenskan?

Jag slår på P1 och kollar.

Det var kul så länge det varade

Inom kort kommer Åke Edwardsons sista bok om Erik Winter och Ian Rankins sista bok om John Rebus, Exit Music, kom för en tid sedan. Jag ska läsa dessa men sedan är det slut med kriminalromanerna.

Jag har tyckt om att läsa deckare och jag har haft mina författare som utgjort en promille av det totala utbudet. Och det är det enorma utbudet som framkallar kvävningskänslor trots att jag inte behöver läsa skiten. Deckarna finns överallt och eftersom det är deckare verkar det inte finnas några kvalitetskrav, det räcker med att du är kvinna och har en akademisk utbildning samt kan skriva om bisarra likfynd. Det bör gärna handla om poliser med jobbigt familjeliv, den försupne operaälskaren är ute.

Kriminalromanen har utvecklats mycket sedan Agatha Christies tid och blivit betydligt mer socialrealistisk och det är det som jag gillat hos mina kriminalromaner, de förklarar inte allt, att mördaren är fast löser inte det grundläggande problemet, en polis löser ingenting ensam. Den klassiska pussedeckaren med en genial detektiv är lika veklighetstrogen som böckerna som bygger på Star Trek.

Jag tror genren har nått vägs ände i Sverige, nu när den siste kompetente författaren har lagt ner. Kvar finns bara epigoner och lycksökare, bottenskrapet från en tunna som varit tom sedan länge.

Leif GW Persson finns ju kvar, kanske kan han få mig att göra ett undantag.

För övrigt önskar jag Camilla Läckberg en svår och långvarig skrivkramp.

Besatthet

En kille som gillar pizza.

Skåne, juli 2008

Tomelilla har ett aktivt föreningsliv.

Världens största Hasseåtage-museum.

Österlen.

Usel liknelse. Sidenscarf!

Only in Skåne.