Det var kul så länge det varade

Inom kort kommer Åke Edwardsons sista bok om Erik Winter och Ian Rankins sista bok om John Rebus, Exit Music, kom för en tid sedan. Jag ska läsa dessa men sedan är det slut med kriminalromanerna.

Jag har tyckt om att läsa deckare och jag har haft mina författare som utgjort en promille av det totala utbudet. Och det är det enorma utbudet som framkallar kvävningskänslor trots att jag inte behöver läsa skiten. Deckarna finns överallt och eftersom det är deckare verkar det inte finnas några kvalitetskrav, det räcker med att du är kvinna och har en akademisk utbildning samt kan skriva om bisarra likfynd. Det bör gärna handla om poliser med jobbigt familjeliv, den försupne operaälskaren är ute.

Kriminalromanen har utvecklats mycket sedan Agatha Christies tid och blivit betydligt mer socialrealistisk och det är det som jag gillat hos mina kriminalromaner, de förklarar inte allt, att mördaren är fast löser inte det grundläggande problemet, en polis löser ingenting ensam. Den klassiska pussedeckaren med en genial detektiv är lika veklighetstrogen som böckerna som bygger på Star Trek.

Jag tror genren har nått vägs ände i Sverige, nu när den siste kompetente författaren har lagt ner. Kvar finns bara epigoner och lycksökare, bottenskrapet från en tunna som varit tom sedan länge.

Leif GW Persson finns ju kvar, kanske kan han få mig att göra ett undantag.

För övrigt önskar jag Camilla Läckberg en svår och långvarig skrivkramp.