23 oktober 2007

Här slutar allmänt boende




Ett tydligt exempel på stockholmsfixeringen i Sverige är diskussionen om allmännyttan, eller snarare utförsäljningen av den. Bostadssituationen i Stockholm är speciell och omdiskuterad även om den i ett internationellt perspektiv inte är mycket att hetsa upp sig inför. En londonbo tycker nog inte att lägenhetspriserna innanför tullarna är allt för avskräckande. Om man jämför.

I dagens Ring P1 argumenterade en kvinna för att marknadshyror skulle vara ett bra incitament för att få fart på byggandet av hyresrätter. Om man kan tjäna pengar på hyresrätter kommer fler att byggas. Enkelt. För att vara Ring P1 var det en både förståndig och tydlig argumentation men även om det skulle byggas fler hyresrätter så kommer nog segregationen att bli ännu tydligare i de centrala delarna. Dessutom var kvinnan konstigt nog beredd att betala 10.000 för en hyrestrea men inte ta ett lån och betala lika mycket för en bostadsrätt.

Men alla i Sverige bor ju inte i Stockholm. Jag tror tvärtom att fler bostadsrätter ute i landet är att föredra. Med risk att låta som en borgare tror jag att eget ägande ökar ansvaret, egentligen handlar det ju om jättestora bostadskollektiv. Som lägenhetsspekulant har jag sett många bostadsrättsföreningar och även om alla lägenheter inte är fina så är i regel alla husen i ett mycket gott skick. För föreningens medlemmar är den gemensamma egendomen pengar på banken och därför finns det ett intresse för att ta hand om den.

Allmännyttan måste å sin sida renovera sitt bostadsbestånd från 1960- och 70-talen för 140 miljarder kronor och det finns privata hyresvärdar som driver sina fastigheter rakt ner i helvetet. Framförhållning verkar inte vara hyresvärdarnas starkaste gren.

Visst, jag är både partisk och privilegierad men jag tror att principen är så gott som allmängiltig. Min erfarenhet av allmännyttan är både kort och kanske inte riktigt representativ, men jag bodde i en lägenhet som förvaltades av det kommunala bostadsbolaget PiteBo och det var vidrigt. Lägenheten var inte i ett bra skick, huset var inte i ett bra skick och gårdsmiljön påminde om Groznyj (ja, det gjorde huset också förresten). Orsaken till detta är enkel. Ingen av de boende brydde sig vidare om boendemiljön utanför sin egen tröskel. De bodde bara där en kort period och alla deras hyrespengar gick till någon annan, en kommunal koloss för vilken huset bara var en av många fastigheter som skulle hållas beboeliga. Bostadssituationen i mindre orter kan inte riktigt jämföras med den i storstäderna och Uppsala men precis som egenägda lägenheter i Tensta och Rinkeby skulle höja standarden och statusen för boende i förorten tror jag att fler bostadsrättsföreningar (som är en sosseidé) i sossemaffians Piteå skulle avlasta PiteBo från de hyresgäster de inte förtjänar. Sedan kan ju medlemmarna själva hyra ut till vem man vill. En lägenhet måste ju inte öka hundratusentals kronor i pris för att vara en bra affär. Att betala pengar till sig själv är alltid en bra affär.

2 kommentarer:

David Lundström sa...

Hyresrätter fyller en otroligt viktig funktion just i det att de är antingen genomgångslägenheter för unga eller människor med dålig ekonomi. Det går nämligen inte att låna pengar till en bostadsrätt om du inte har stadig inkomst och någon form av kreditvärdighet hos banken, vilket många människor saknar. Är det någonting vi behöver är det fler hyresrätter så att folk har alternativ till att ge sig in i den skenande lägenhetskarusellen.

Och det är faktiskt lite förmätet att jämföra alla hyresrätter med Källvägen.

Johannes Lundström sa...

Alla bostäder ska inte bli bostadsrätter, men fler bör bli det. Om man omvandlar hyresrätter har fler råd än om man bygger nya svindyra bostadsrätter som blir fuktskadade efter ett år.

Självklart har hyresrätter en funktion men de är ingen frälsning.