Läser i Michael Azerrads Our Band Could Be Your Life om Dinosaur Jr som antagligen var ett av de viktigare banden under min uppväxt. Det som slår mig när jag läser om dem är att de i likhet med många andra bra amerikanska band mest verkar vara osams, repar sparsamt och tycks ägna sig år musik i brist på andra ambitioner. J. Mascis tyckte det var bra att ha ett band för då slapp han skaffa ett jobb.
Det känns som om det var evigheter sedan man spelade av Dinosaur Jr-skivorna på kassett men när jag lyssnar på dem nu så känns allt så bekant, som om jag själv vore en slags medskapare, vilket man kanske blir i sådana här sammanhang ...
Jag märker också att jag inte bara saknar musiken och de minnen den väcker till liv igen. Jag saknar också det där brinnande intresset för musiken, att ALLTID lyssna och relatera, diskutera och förmedla. Tänk om man haft dagens möjligheter till musikanskaffning för 12-13 år sedan? Å andra sidan är det nog så som Lemmy skaldade "The Chase is Better than the Catch", det var roligare att bläddra i Dolores-katalogen än att ladda hem från nätet. Överflödets förbannelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Pröva att köp en skiva. Känslan finns kvar. Men numera köper man ju bara nästan säkra kort de få tillfällen man orkar köpa. Förr kunde man beställa något man knappt visste vad det var, man hade läst någon krönikör eller gått på något obskyrt skivbolags haussande texter, eller bara tyckt att det lät som en cool skiva att ha.
Problemet nu är nog att man inte LYSSNAR på det man köper. Hur ofta ligger man ner med hörlurar på och texthäftet i handen? Jag låter skivorna gå i bakgrunden och jag lär mig aldrig riktigt låtarnas namn.
Jag har inte köpt just några skivor utan att lyssna på dem innan sedan 2003, och det har tagit all spänning från skivköpandet. Men känslan av att riva av cellofanet och de där idiotiska hålla-ihop-fodralet-klisterlapparna lockar fortfarande fram små, små kickar av vällust och glädje.
...och när man sedan går på spelning så har man bara nästan fattat hur texten går, men man försöker ändå sjunga med - då blir det "rädda alla laxar".
Skicka en kommentar