Med åren blir det allt mer tydligt att det är svårt att hålla på sina principer. Det är ganska länge sedan jag bojkottade McDonalds, det var betydligt lättare i Piteå än i Uppsala. I dag inser man det praktiska i att kunna stanna till efter E4:an för en snabb matrast; toaletterna är fräscha och det finns alltid skötbord (Einar får dock inga hamburgare). Men jag tycker fortfarande inte om McDonalds. Stefan Holm är en svikare som låter sig sponsras av dem.
I går anordnade McDonalds en liten löpartävling för barn längs gågatan, Olympic Day eller nåt. Det är klart att barnen tycker om det, nummerlappar, ballonger, clowner och säkert något litet pris. Men jag förstår inte föräldrarna.
Fattar de inte varför McDonalds gör detta? Fattar de inte att de handlar om att plantera ett varumärke hos små barn, att med brännjärn märka deras medvetande för livet. Barnen ska ha roligt och helst bli beroende av fett och snabbmat. Att påstå att McDonalds, trots satsningar på fettsnåla alternativ och sponsring av idrott, vill främja folkhälsan är som att säga att nazisterna i alla fall byggde fina motorvägar.
Jag finner det oerhört svårt att tro att McDonalds lilla gatlopp var den enda roliga aktiviteten för barn som anordnades denna lördag i Sveriges fjärde stad så varför väljer föräldrarna detta åt sina barn. För att det är bekvämt? För att de inte bryr sig så länge barnen tycker det är roligt. Grupptryck?
Som vuxen har man möjligheten att göra val och reflektera över dem, det kan inte barnen och så länge vuxna inte medvetet gör insiktsfulla val med barnens bästa för ögonen kommer ingenting någonsin att bli bättre. Då kan man lika gärna bjuda hem storföretagen och låta dem inreda barnens rum med sponsorprylar.
Alla föräldrar som låter sina barn leka i hamburgerkedjors regi borde skämmas. Ronald McDonald gör bara sitt jobb men föräldrarna har ett val, det har inte barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar