Tänk att det kan vara så svårt att skiljas från döda ting. Jag har hatat min gamla dator länge, sista tiden med en intensitet som drev mig att köpa en ny trots att tajmingen inte var den bästa.
Efter att ha rensat hårdiskarna, tagit bort allt damm och kopierat över de sista filerna så greps jag av svår separationsångest - jag ville inte förlora min trotjänare. Samma känsla brukar infinna sig inför ett frisörbesök, jag vill klippa mig i flera veckor men morgonen inför frisörbesöket ångrar jag mig och tycker att det ser riktigt bra ut.
Jag har också svårt att skiljas från böcker, skivor och papper men det är trots allt saker som är lättare att spara och att omge sig med. Att omge sig med gamla datorer och inte klippa sig är liksom inget alternativ.
Det kanske är så att man behöver dennna separationsångest inför saker just för att kunna uppleva den stora befrielse som ändå infinner sig när man rensar ut och slänger bort. Men än så länge kommer jag att spara datorn.
I källaren bredvid 486:an. (Aahh, Ronnie Sandahl eller valfri "ung" krönikör-slutkläm!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar