Om muhammedbilder

Nu har rondellhundshysterin nått Uppsala. Jag kan tycka att det är onödigt med provokationer som man vet kommer att riva upp starka känslor men yttrandefriheten måste försvaras. Det blir ju direkt komiskt när Egyptens ambassadör kommer med förslag på lagändringar som skall skydda islam från kränkningar. Snacka om att kacka i eget bo.

Det är förvånande att inte fler (om ens någon) har tagit upp den absolut enklaste lösningen på allt tjafs om kränkta religioner, nämligen att avskaffa religionsfriheten, framför allt om den enbart tolkas som ett skydd för trosinriktningar. Vi har yttrandefrihet och den tillåter att folk får tro på vad de vill så länge de inte gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp (och islam är INTE en folkgrupp, lika lite som judar utgör en ras).

Avskaffa religionsfriheten. Sedan får muslimska föreningar, ambassadörer och Åke Green tycka vad de vill. Vi ska få tycka vad vi vill men vi måste också tåla motstånd och ifrågasättande, hur dumma de än kan tyckas vara. "Kränkt" måste vara svenskans mest överutnyttjade ord.

Jag tror det vara Rowan Atkinson som i ett tal i till överhuset menade att rätten att förolämpa trots allt är viktigare än rätten att slippa bli förolämpad. Den förra hör samman med öppenhet, den senare med förtryck.

Tyvärr medverkar den svenska pressen till det höga tonläget och inskränktheten när man envisas med att tala om den "muslimska världen". Vilken muslimsk värld? Iran och Pakistan? Inte världens folkrikaste muslimska stat Indonesien? Eller Indien som har fler muslimer än Pakistan? Den finns ingen "muslimsk värld" lika lite som den finns en "kristen värld". Vatikanen och Sverige är t.ex. bara överens om att toapapper ska vara på rulle. Och att påven har en lustig hatt. Inget annat.