När teve är som bäst

Jag tycker inte om talangjakter på teve, dels för att det sällan är några riktiga talanger som uppträder och dels för att allt vinklas och putsas så att det blir bra teve. För tillfället spyr TV4 ut allt man kan kring Idol och att se inkompetenta sociopater spy galla på andra människor har blivit ett folknöje.

Paul Potts som vann ITV:s Britain's Got Talent marknadsförs just nu i reklamsnuttar och detta är en riktig askungesaga. Killen sålde mobiltelefoner, mobbades i skolan och hade taskigt självförtroende. Han har inte heller det riktiga smörsångarfejset. Eller namnet för den delen. Men han kan sjunga. Han passar verkligen i en talangjakt. När han lite osäker sätter i gång och trollbinder både jury och publik så är det varje teveproducents våta dröm: publiken torkar tårarna, skivbolagen börjar rafsa bland kontraktbuntarna - den här killen når verkligen ut genom rutan.

Jag vet inte, kanske har jag gått på världens PR-trick, kanske är det för att föräldraskap gör en riktigt blödig, men när denne lite kantstötte telefonförsäljare klämmer i med Puccinis Nessum Dorma så gråter jag som ett barn. För säkerhets skull ser jag om klippet. Samma resultat. Jag hoppas Paul Potts får sjunga resten av livet och bli riktigt riktigt rik. Talang ska löna sig.

Sedan bör det väl tillägas att han inte sjunger den lika bra som Jussi, men det kan man inte begära heller.