20 februari 2008

Mig lurar ingen

Det är verkligen ryslig läsning, Maciej Zarembas senaste artikelserie om lättkränkta studenter och en oerhört flat skoledning vid Stockholms universitet. Dessvärre säger artikelserien också en del om tillståndet inom dagens lärarutbildning där queerteori verkar vara viktigare än metodik.


Åsa Linderborg granskar i sin tur Zaremba i ett riktigt lågvattenmärke till artikel. Allting utanför Aftonbladets lilla kulturredaktion är en enda högerkonspiration. Hon lyckas till och med få in antydningar till antisemitism (Zaremba är polack, alltså katolik, man vet ju vad de går för). Varje gång svenskt utbildningsväsende diskuteras ser Åsa Linderborg en folkpartist med horn och klövar.

Mig äger ingen är en riktigt bra roman men dess författare tycks mig allt mer insöad med sitt arbetarklasskoketteri och sin DN-paranoia. Det är ett problem att lagstiftningen utnyttjas och att kraven på landets lärarutbildningar är för låga, det beror inte på att Maciej Zaremba hatar jämlikhet eller har en dold papistisk agenda. Det är frestande att använda Linderborgs retoriska konstgrepp på hennes egen artikel och få henne att framstå som en främlingsfientlig och hetsig nationalist som gräver fram skräcken för katolska kyrkan ur Karl XI:s unkna källarvalv.

Vad gäller ämnet för Zarembas artikelserie så kan jag för en gångs skull - till skillnad från Åsa Linderborg, vad det verkar - faktiskt säga: jag vet, jag har erfarenhet, jag har sett det. Det tror jag inte Åsa Linderborg har.

***

Alla kan inte alltid ha samma möjligheter. Är man dyslektiker ska man inte bli lärare i svenska, kan man inte räkna (som jag) ska man inte undervisa i matematik och en födoämnesallergiker som måste läggas in för att någon öppnar en påse jordnötter i samma rum bör inte undervisa på restaurangskolor. Vi har våra begränsningar.

Tillgång till utbildning är en rättighet - att sätta sina egna betyg eller skylla sina egna misslyckanden på andra är det inte.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Det är säkert för enkelt att hitta motexempel mot dina påståenden. Det finns säkert duktiga svenskalärare med dyslexi och bra matematiklärare som blir yra när de ska räkna liggande stolen etc. Däremot är det ju svårt att bli en god lärare om man både är puckad och galen samt därtill saknar självinsikt.

David Lundström sa...

Varför krävs det ingen lämplighetsprövning för den som vill bli lärare? Människor som är så uppenbart tunnhudade att de anmäler sina lärare för diskriminering kommer bli levande uppätna i klassrummen när de börjar jobba själva. Jag hade en vikariekollega i Uppsala som läst till lärare och hade riktigt grav dyslexi, så till den grad att hennes noteringar i rapportpärmarna var snudd på obegripliga. (Ful handstil hade hon också!) Må vara att jag ifrågasatte hennes möjligheter att lära ut svenska, men framförallt oroade jag mig för vilka tillmälen de hjärtlösa 14-åringar hon kunde komma att ha som elever skulle kunna hitta på. Jag minns själv hur vi så sent som i gymnasiet nästan öppet hånade vår mattelärare för att han läspade. Gud nåde vilken slakt det hade blivit om det framkommit att han därtill inte kunde räkna med liggande stolen!

Och fastän det bär emot att välja Zarembas sida håller jag med om att Lindeborg är för rabiat för sitt eget (och kulturvänsterns) bästa. Men jag tyckte nog att hon var ganska rabiat redan innan "Mig äger ingen" kom.

Johannes Lundström sa...

Kraven på blivande lärare är i stort sett obefintliga, både när det gäller att komma in på utbildningen och under utbildningens gång.

Intagningsintervjuer borde vara obligatoriskt.