Det Långa Uppehållet är över. I morgon är min långa föräldraledighet slut. Nästan. Jag går över till en halvtidstillvaro som lärare/föräldraledig och det ska bli ganska skönt.
Jag har inte saknat mitt arbete men jag är trött på att vara hemma, mjukisbyxorna har nästan vuxit fast vid min kropp och jag har eksem av allt barnsaliv. Jag hoppas bara att jag inte har glömt hur världen utanför fungerar eller att världen utanför har glömt bort mig.
Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på till min första lektion och jag misstänker att jag behöver en lång startsträcka - som en Nissan Micra eller valfri Opel ungefär - innan jag är igång som vanligt.
Detta är inte tänkt som ett inlägg i debatten om kvoterad föräldraledighet men om det nu finns män som fortfarande inte inser värdet av att vara hemma med sina barn så finns det fog för tvångsmedel. Visst, det kan vara både jobbigt, enformigt och riktigt tråkigt ibland men det ger så oerhört mycket mer. Man blir t.om. glad när ens son gråter hysteriskt bara för att man ska gå ut med soporna. Det värmer ett fadershjärta.
Hur uppnår man det om man bara är någon som kommer hem på kvällen och är trött?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar