Åren kan gå hårt fram och bilden ovan ljuger, dagens Linda Ronstadt ser mer ut som en Oprah-hemmafru med alldeles för många kilon under den stickade tröjan. Men 70-talets Linda Ronstadt, hon både sjöng fantastiskt och var rasande grann.
Jag hade ett storartat s.k. Youtube-ögonblick härom dan då jag stötte på ett klipp där Linda Ronstadt och Bonnie Raitt sjunger Blowing Away på en Lowell George -hyllningskonsert. Ljudet är dåligt men det räcker för att tiden ska stanna så att man hör sitt hjärta slå. Fantastiskt.
Jag är lite kluven till artister som enbart framför sitt eget material men det finns ju lysande undantag - Elvis och Linda Ronstadt exempelvis. Hennes röst är så stark och klar och under hela 70-talet så hade hon dessutom fantastisk musik att jobba med: man kan prova med Hasten Down The Wind 1976 eller Living in the USA från 1978 där den fantastiska Blowing Away finns med. Hon har gjort fantastiska duetter också.
Stora artister har ofta förmågan att göra andras musik till sin egen och det är en gåta hur det kan vara så tyst om Linda Ronstadt idag. Hon dominerade 70-talet när det gäller kvinnliga artister och så sent som 2004 skapade hon rubriker när under en spelning i Las Vegas av alla ställen hyllade Michael Moore och tillägnade honom Desperado. Delar av publikum blev så klart rasande men Ronstadt bad inte om ursäkt utan har fortsatt att stödja Moore.
Men först och främst måste man höra henne sjunga för hon gör det så bra - Peter Swartling och Idol-juryn skulle spricka som troll om de hörde henne - om de nu hade haft minsta tillstymmelse till förstånd och omdöme.
Om man inte älskar Linda Ronstadt tycker man inte om musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar